Rubrikerna dagen efter domineras av Hollands brutala uppträdande. I press och bloggar handlar det om gula kort och de utvisningar som borde drabbat Holland. Frågan Ralf Edström, radiosporten ställer sig är hur domare Webb kunde underlåta att visa ut De Jong efter hans karatespark rakt i bröstet på Alonso. Jag befarade van Bommels kapningar på både Iniesta och Xavi. Att han fick vara kvar matchtiden ut är en gåta som bara Webb har svaret på. Holländska bortförklaringar får utrymme men de understryker bara den moralkollaps som drabbat Oranjie. Man undrar om den holländska förbundskaptenen är psykopat. Dutch brutality ger nästan 50 000 träffar på Google. Aftonbladet, DN ja också svensk press speglar det utbredda våldet som kännetecknade holländarnas attacker.
Chocken från holländarnas vedervärdiga uppträdande överskuggar nästan att fotbollskonstnärerna från Spanien vann. Så skriver SVD "Det blev en elak öppning med fem gula kort på 27 minuter – och två av dem borde varit röda. Mark van Bommel borde skickats ut efter ett överfall på Iniesta, Nigel de Jong skulle åkt ut efter sin sviniga attack på Xabi Alonso. Gör du en sådan attack på gatan hamnar du domstol. De Jong fick en medalj."
Trots att det blev rekord i gula kort så kunde det således varit många fler. Om Webb hade stävjat i tid kanske matchen gått att rädda. Första gula kortet föregicks av 5 som han borde ha tagit. Alla på holländare. När Webb därmed gav fritt fram för brutaliteterna förlorade han greppet. Ska man då skylla allt på domaren? Knappast. Det var Holländarnas uppträdande och våldsstrategi som bar skulden till den värsta finalen i VM's historia.
Stort tack och grattis Spanien 1-0 och värdiga världsmästare. För en gångs skull borde inget silver delats ut. Holland skulle ha varit diskvalificerat innan ordinarie matchtid.