Vad händer om du ersätter känsla med självsäkerhet, det mänskliga med det tekniska och det musikaliska med hysterisk koreografi. Plötsligt har vi fått en iskall melodifestival 2011. Bristen på känsla förstärks av en olustig psykopatliknande förhörspresentation som avser att vara rolig men bara blir pinsam.
I jakten på nyskapande har SVT manövrerat sig bort från publiken. Det är rent av obehagligt och endast nyfikenheten på om det kommer att hända något annorlunda håller en kvar. Men hitintills har den ena talangfulla sångaren efter den andre malts igenom samma ytliga, kärlekslösa, musikstrimlande kvarn. Tradigt, trist, iskallt.
Det cyniska sms mjölkandet på röster i oändliga delomröstningar måste vara ett slags utnötningsrekord i sig. Vem vann? Vem bryr sig?