Översättningen "mot" blir i sammanhanget nästan en negation men det är naturligtvis inte avsikten. Konventet syftar till att ge forskare möjlighet att presenterar sin tankar och resultat för att visa en vetenskaplig riktning som ökar kunskapen om medvetandet.
Det går inte att komma ifrån att naturvetenskapens krav präglar mångas föreläsningar. Matematiska beräkningar slår igenom och allt blir logaritmer. Vi vill veta och naturvetenskapen kräver att vi kan mäta och förstå det vi ser och uppfattar. Men vi behöver även kunna uppleva och känna denna kunskap. Vi går då från det rationella allmängiltiga till det subjektiva fenomenologiska. Fältet mellan dessa två världar riskera snabbt att leda till oförståelse och missförstånd. Det som i den rationella världen är motsättningar mellan ståndpunkter kan i den fenomenologiska världen orsaka främlingskap mellan idéer. Det hindrar inte att dessa två världar kan förenas. Kvantforskningens frågeställningar och definitioner blir av och till nästintill poetiska.
Quantum nonlocality är en paradox som beskrevs först av Einstein, Podolsky, och Rosen (EPR), som publicerade paradoxen 1935. EPR paradoxen riktar blickarna mot ett fenomen som förutsägs av kvantmekaniken känt som quantum entanglement, i vilket uppmätningar i rumsligt separerade kvantsystem utan fördröjning kan påverka varandra. Med följden att kvantmekaniken strider mot en princip som formulerades av Einstein som lokalitet eller lokal verklighet, som säger att ändringar i ett fysiskt system inte skall ha någon direkt effekt på ett annat rumsligt separerat system.
Frågan om hur detta går till har spekulerats i på många sätt. När övergår vågen och blir en partikel. Casey Blood menar att det finns förutsättningar då det inte blir någon partikel. Jag kan mycket väl tänka mig att när det gäller ESP Fenomen är det bara vågen som skickas och den går snabbare än ljuset eller råder under andra lagar än ljus och ljud.
Förnuftet förutsätter att fenomen är separerade av tid och rum och att ingen påverkan kan färdas snabbare än ljusets hastighet. "Quantum nonlocality" bevisar att detta antagande är fel, och att det finns en regel om holistisk sammankoppling som verkar på kvantnivån som motsäger antagandena i den klassiska Newtons fysik.
"Quantum nonlocality" bevisar inte att "signaler" färdas "snabbare än ljuset," utan hellre att i en högre nivå av verklighet är "ljusets hastighet som begränsande faktor betydelselös" därför att fenomen är omedelbart ihopkopplade oberoende av avstånd.
"Quantum nonlocality" som den förutsägs av Bell's teorem är en naturverklighet är experimentellt verifierad. Alain Aspect bevisade redan 1982 att "quantum nonlocality" existerar. Dessa experiment har förbättrats och upprepats många gånger sedan dess.
Nonlocality eller nonseparability kräver att vi omvärderar vår syn på objekt. Vi kan inte längre betrakta objekt som oberoende existerande enheter som kan vara lokaliserade i väldefinierade områden i rumtiden. De är ihopkopplade på sätt som är omöjliga att förstå med klassisk fysik.
Börje Peratt