En parasiterande normalitet
Statistik sedan början av 1990-talet visar att greker som flyttat till andra Europeiska länder är bland dem som mest av alla utnyttjar de sociala systemen i de länder de flyttar till.
Svensk statistik från 1991: "Bland svenska män i åldersgruppen 45-59 år var 10,7% förtidspensionerade. Motsvarande siffra för greker var 40,2%!"
I Sverige 2011 är fortfarande närmare 40 % av grekerna mellan 45 och 59 år förtidspensionerade. Man säger att det beror på det hårda industriarbetet under 1960-70 talet. Men hur räknar man då? Den period och de förtidspensionerade som avses var då mellan 1-20 år. Vad gjorde man sedan som slet särskilt mycket på grekerna.
Ny statistik visar att: av svenskar är det 13 % i motsvarande åldersegment som är förtidspensionerade och drygt 39 % greker. Det pekar på att 26% eller var fjärde immigrerad grek är förtidspensionerad på grunder som skulle kunna ifrågasättas eftersom de så kraftigt avviker från inte bara svenskar utan även andra grupper. Dock det ska sägas att många andra immigrerade grupper ligger avsevärt högre än svenskar när det gäller förtidspensionering.
Med anledning av det stora antalet förtidspensionerade greker har Komninos Chaideftos, ordförande i Grekiska riksförbundet, yttrat sig på följande sätt:
" Jag är rädd för att uppmärksamhet kring de här siffrorna ska starta prat om att greker har utnyttjat systemet. Jag tror inte att det finns vare sig fler eller färre fuskare bland Greklandsfödda än bland andra grupper."Jo dessa siffror talar sitt tydliga språk. Av rädsla för rasism vågar Sverige sällan tala klarspråk i sådana här frågor. Därför är det ett trendbrott att siffrorna offentliggörs.
Apropå rasism var det ett inslag i TV4 nyheterna 7 juni om rasism inom sjukvård. En undersköterska klagade på felbehandling och skyllde det på rasism. Den som besöker ett sjukhus idag kan se att bilden domineras av invandrare och ett stort antal av personalen har också invandrarbakgrund. Om man då klagar på rasism så måste väl det bli ett angrepp riktat även mot invandrad personal. Eller hur tänker man?
Visst finns rasism men den är kanske minst lika utbredd bland invandrare som bland genuint svenska. Skillnaden kan vara att svenskar är skolade i hur ful och omoralisk rasismen är och detta utnyttjas emellanåt som slagträ.
Min egen erfarenhet är att svensk sjukvård och personal gör ett hästjobb och att de allra flesta arbetar för patientens bästa. Men visst, under den stress som man jobbar finns risk för att fel begås. Att straffa personalen för det är dock inte särskilt utvecklande. Utbildning, stöd och goda arbetsförhållanden är väl det man strävar efter.
Trots dagens mångkulturella värld kan vi tillstå att rasism och främlingsfientlighet finns. 6 % röstade fram ett sådant parti. Det är tragiskt men vi kan ändå glädjas åt att mer än 90% väljer andra partier med en ickerasistisk värdegrund.
Det handlar således om ett humanistiskt personligt ställningstagande. För min del finns inte rasismen på kartan det är personens karaktär och moral som gäller. Men vi kan inte låta rädslan för rasism hindra oss från att diskutera uppenbara problem.
När det gäller karaktär och moral måste man allvarligt ifrågasätta hur en avsevärd andel av immigrerade greker gör livsval som uppenbarligen pekar på en parasiterande normalitet.
När det gäller Grekland och det grekiska folket känns det nästan overkligt med denna hårda dom då vi lärt oss älska landet och lärt oss uppskatta den vänlighet och generositet som genomsyrat dessa människor under våra besök där.
Grekland ursprunget till vetenskapens discipliner och filosofiska diskussioner om etik behöver gå tillbaka till sina rötter och länka ihop dem med moderna ideal kring rättvisa och moral och att göra rätt för sig.
En låg pensionsålder, 35 år för en del statsanställda som går ut på gatorna och strejkar för sina rättigheter att slippa jobba är i rådande läge provocerande mot den övriga världen.
Uppdatering av denna bloggtext 13 juni: