Irshad Manji, född 1968, är en kanadensisk författare och journalist som har gjort sig känd som muslimsk feminist. Hon medverkade 14 oktober 2011 i Skavlan och tog då upp det hyckleri som ofta präglar den sekulära västvärldens förhållande till islam och muslimer. Med fara för sitt eget liv menar hon att islams största problem är muslimerna själva.
Manji refererar Koranens vers "Gud ändrar inte villkoren för ett folk förrän de förändrar sig själva". Det är enligt Manji en uppmaning att arbeta med sig själv och att förändra sig själv. När muslimerna pekar finger åt Israel, USA och västkolonialismen så frågar hon dem vilket av handens fem fingrar som Gud har givit de flesta av oss, vilket av dessa fingrar är du beredd att rikta mot dig själv? Hon frågar bara efter ett. Vilket? Manji anser att den personliga utvecklingen och det fria tänkandet är utmaningen bort från rigid indoktrinering.
Skavlan ställer frågan om att vi när vi diskuterar islam är vi så rädda för att förolämpa eller kränka någon. Vad beror det på? Manji svarar: Rädsla! FEAR är engelskans mest destruktiva fyra bokstävers F-Word. (För den som inte förstod skämtet hänvisar hon således till F-ck).
Rädsla har ett så stort inflytande på hur vi lever våra liv. Liberala muslimer är rädda för att visa öppenhet med sina åsikter. För vi är rädda att högre tongivande muslimer ska kalla oss förrädare. Medan islamhatare kallar oss alla för vilande terrorister. Och progressiva ickemuslimer är rädda för att bli klassade som islamofober, hycklare eller rasister. Bara för att de skulle våga stötta oss som efterlyser mänskliga rättigheter inom Islam.
Det finns så många lager av rädsla att ta sig igenom. Skavlan frågar då. - Hur avgör vi vad som är kränkande? Manji svarar: - Varför ta hänsyn till det? Varför bry sig om du kränker någon?
Och detta är den springande punkten. Jag ser även här i Sverige hur rädd man är för att diskutera frågor som leder till att man kallas rasist, islamofob eller antisemit. Dessa skällsord skulle vi kunna negligera eller vända på och betrakta dem som använder dessa ord för förnekare och antidemokrater.
- "Om man undviker svåra frågor för att inte kränka någon, så innebär det att man kränker allmänhetens intelligens."
Fredrik undrar om vi kan säga vad vi vill och rita vilka teckningar vi vill. Manji svarar: - Givetvis! och det säger jag som troende muslim. Faktum är, och det här får du inte höra så ofta så jag säger det då jag får en chans att formulera det , att många passager i Koranen stöder yttrande- och åsiktsfrihet. Det är förresten skrattretande när andra muslimer säger: att jag bara plockar russinen ur kakan och väljer verser selektivt. - Javisst, jag är ärlig med att jag gör det. Problemet är att du inte erkänner att du också gör selektiva val. Och du är selektiv eftersom du ignorerar de passager som stöder åsikts- och yttrandefrihet.
Sedan passar Manji på att läxa upp Skavlan för att han kategoriserar henne som islamist, feminist och lesbisk. - Det får folk att tänka i vissa banor. Manji säger å andra sidan att Skavlan inte ska vara "försiktig" och rumsren. "Säg det ändå!" Vad spelar det för roll om jag blir förolämpad? Om vi ska ha en uppriktig dialog som leder till riktiga lösningar, kan det aldrig komma ur en oärlig dialog, så är det bättre att du förolämpar mig och ger mig skäl att engagera mig med dig!
På frågan om Manji är religiös svarar hon ja men min bönematta är inte riktad mot Mecka utan mot min bokhylla för den mänskliga skaparkraft som Gud har ingjutit i oss alla. För mig är det skönheten med att vara del av denna majestätiska skapelse. Sedan kritiserar Manji Saudiarabien som enligt henne representerar allt hon menar att Islam inte är. - Varför ska jag vända mig mot Mecka när enligt Islam Gud finns åt vilket håll jag än vänder mig.
Manji tar sedan upp problemet med grupptänkande som härrör ur stamkulturen och hindrar det individuella kritiska tänkandet. Skavlan frågar om det är ett kulturellt, religiöst eller ett samhällsproblem?
Manji betonar att inget samhälle är fritt från grupptänkande. Jag har besökt Sverige så många gångar att jag vet att rädslan som många svenskar, muslimer och ickemuslimer känner inför sådana här frågor, kommer ur grupptänkandet. - Det är den här kollektiva rädslan som leder till undvikande av uppriktiga samtal som möjliggör att ett parti som Sverigedemokraterna får en sådan maktställning. När man undviker frågor av rädsla för hur man ska uppfattas så blir många väljare med legitima frågor besvikna och några dras då mot och lyssnar på de marginaliserade politiker som ställer dessa frågor. Det medför att det marginaliserade blir accepterat och det orsakar att de andra politikerna frånsäger sig ledarskapet. Vi måste först och främst föra en uppriktig dialog, släppa grupptänkande och tänka som en individ.