Sidor

torsdag 10 november 2011

En politik mot individen

Alliansens politik att konkurrensutsätta all verksamhet har förvisso givit mångfald men också lett till utarmning inom i stort sett alla områden. När vi nu ser hur äldreomsorgen blivit en tummelplats för riskkapitalister som medverkar till bonusar till chefer som håller nere kostnader, så inser vi att inte bara äldre drabbas.

Statens och samhällets pengar hamnar hos några få finansvalpar och moraliskt korrupta ägare i skatteparadis. Men listan kan göras lång.

Många friskolor är också i händerna på riskkapitalister, företrädesvis män och kvaliteten på skolresultaten är idag så undermålig att allt färre elever klaras sig in på gymnasier och än färre till universiteten. Lärarlönerna hålls nere för då tjänar ju riskkapitalisterna ännu mer pengar.

Naturligtvis finns många bra friskolor och andra alternativ inom vården så jag är egentligen inte emot det utan önskar att ägandet ses över så att det blir mer orienterat mot dem som jobbar. Det borde snarare lagstiftas om att det ska vara ett slags kooperativt ägande av dem som arbetar. Och möjligen ska det ställas krav på ett kommunalt delägarskap.

Diskussionen om människans möjligheter att fritt få välja vårdform är i praktiken en förvillelse och blir till en lögn. De allra flesta får ta det som bjuds. De har varken orken eller kunskap för att sätta sig in i hur man väljer.
Samma sak gäller pensionerna. Här ska man kunna sätta ihop egna aktieposter men i själva verket så blir det så att bankernas bonusar och administration äter upp och i praktiken stjäl våra pensioner.
Inom energin råder ett annat slags tjuveri. Vi är alla beroende av el. Ja då höjer elbolagen sina tariffer och den enskilda människan hamnar i en kostnadsspiral som tillsammans med ökade hyreskostnader gör henne oförmögen till annat än att arbeta för att bo.

Vilka ska då försvara människan i detta? Uppenbarligen inte alliansen.
De ministrar som är ansvariga för skola, vård, omsorg, pensioner och industri har ju misslyckats i grunden. Vilka är då alternativen?
Miljöpartiet och Vänstern som har sparkat kulturarbetarens möjligheter att överleva till ett svart hål där de förlorar alla möjligheter till utkomst på sitt arbete i försvaret för fildelning och piratnedladdning.
Socialdemokraterna som hitintills bara kämpat för att inte försvinna i ledarskapets förtroendekris.
SD som i nationaldräkt vandrar ut från kyrkan vid riksdagens högtidliga öppnande då prästen pratar om respekt för människan.
Feministiskt Initiativ som bränner 50 000 i sedlar för att väcka någon slags politisk uppmärksamhet kring orättvisa löner.

Utan tvekan är Reinfeldt och Borg mycket bra ledare och har en stark politik som till stora delar varit bra för svensk ekonomi. Gentemot dem finns inte några alternativ. Så förhoppningen står till att de med kraft kan ändra förutsättningarna som idag orsakat sådan orättvisa.

Jag tror att det är många som sagt att de aldrig skulle kunna bli moderater eller rösta moderat. Så inför kommande val måste man antingen svälja det sura äpplet eller lägga sig på soffan.