Djurrättsaktivistens moraliska kollaps

TV 3 visade igår 14 dec 2008 upp en ung anonym förvirrad man som stod bakom Djurens Befrielsefront. Han gav uttryck för terroristens åsikter. Han försvarade den feghet som DBF´s medlemmar visar med anonyma angrepp i skydd av mörkret. Han ansåg till och med att det är helt okej att trakassera och skrämma oskyldiga närstående till de man vill åt. DBF sänker sig därmed till en ynklig form av brottslighet och rättfärdigar sina anarkistiska metoder med att varje medel som gynnar saken är rätt. Här har DBF gått vilse. Man använder hatet och förgriper sig på oskyldiga. Man använder hatet, kränker vår demokrati och väcker farligt begär om hämnd. De som vill försvara sitt sätt att leva kan hoppas på att polisen gör vad de ska. Men här har ju rättsväsendet misslyckats. Otroligt märkligt att en terrororganisation får visa upp sig på detta sätt och skryta med sina kriminella aktioner på en hemsida. Varför släcks de inte ned? Tålamodet borde ha nått sin gräns för länge sedan. Om inte polisen gör sitt jobb så dröjer det nog inte länge för än vi får se bilder och höra talas om DBF terrorister som dränkts i sin egen rödfärg. Ska då de som lever av och med djur ge upp sin frihet och sitt sätt att leva eller ta till motsvarande våldsmetoder som DBF? Hur kommer det sig att inte de som DBF angriper förenar sig till ett kraftfullt försvar? De har ju rätten på sin sida och de borde ha både "vapnen" och förmågan. Nej den fria världen sänker sig inte till DBF´s terrorism utan hoppas på rättssamhället. Man kan fråga sig vad som händer om DBF ger sig på naturfolken, samerna och andra som lever av djur. DBF förvärrar förhållandet mellan både människor och djur. DBF besudlar inte bara människan, demokratin och humanismen utan också djuren. Djuren, naturen och samlevnaden är alldeles för viktiga frågor för att en terrororganisation ska få förstöra och infektera dessa frågor. DBF har lämnat humanismens värderingar och förlikat sig med maffiametoder. Var och en inom DBF har besudlat sin karma och riskerar att i nästa liv födas fram som ynkliga handikappade kryp. Det agerande som DBF står för kan aldrig passera ostraffat. Våga möta dem som ni hotar, mitt på dagen med visade ansikten, öga mot öga. I annat fall är ni enbart kräk.

Idrottens galopperande skrivbordssyndrom

Vi har nu fått TV-studioproduktioner där förmenta auktoriteter bakom skrivbord ska förmedla sanningar om i detta fall idrottens värld. Om jag finner det pinsamt och trivialt så vet jag att andra tycker likadant. Men egentligen är det inte det som är problemet utan de värderingar som Viasat förmedlar. Svenska Fotbollförbundets ordförande Lagrell sitter lågt fram för Sladjans skrivbord och håller med om att svenska klubbar borde kunna släppa ifrån sig ägande rätten till vilket tvål företag som helst. I Italien minsann kan en ensam biljardär gå in med ofantliga summor för att bli delägare i ett fotbollslag. För att de ska kunna ske i Sverige måste man äga minst 51 %. I Sverige måste klubben således helt i strid med vår folkrörelseideologi släppa ifrån sig majorietetsägandet till någon ensamägare för att rädda svensk fotboll. Oerhört beklämmande! Svensk press och media i övrigt håller sig avvaktande och tyst. Naturligtvis finns det en aktör i bakgrunden. Någon som är intresserad av att gå in med stora pengar bara man kan bli majorietsägande. I strategin ingår att inkräktaren måste få viktiga centrala beslutsfattare med sig på båten. Hur mycket kostade det Lagrell? Hur mycket fick Viasat eller du Sladjan Osmadmangic för att sälja din själ till djävulen? Samtliga svenska klubbar har byggts upp och drivits av idealister som inte krävt en krona för att skapa det idrottssverige vi idag har. Hela vår folkrörelse bygger på dessa eldsjälar och idealister. Lagrell och Sladjan anser att svensk klubbfotboll ska kunna säljas ut till högstbjudande. Jag ber nu för att Riksidrottsförbundet visar både etik och moral. Svenskt föreningsliv är byggt på enskilda människor som tillsammans helt idealistiskt har skapat våra föreningar. Tillsammans med hundratusentals andra idealister har de skapat förutsättningen för den svenska modellen. Ingen av dem skulle kunna tänka sig en ägare som flyttar Djurgården till Göteborg eller Malmö Red Hawks till Umeå. Men den yttersta konsekvensen av Sladjan /Lagrells kampanj är att alla de frivilliga idealister som stödjer och jobbar för svenskt idrottsliv är värdelösa.