Självmordsbombare i Stockholms julhandel

Du flydde krigets Irak, kom till Sverige, blev svensk medborgare och din familj bosatte sig i småländska Tranås. Du växte upp i Astrid Lindgren land, svenska sagolandets hjärta. Du skapade egen familj och fick tre barn. Du gavs alla möjligheter att bygga ett liv men valde att bli förbannad på en konstnär och hans skämtteckning. En tradition att rita satirer som väst har använt sig av i århundranden retar dig så till den milda grad att du startar krig mot Sverige. Istället för att vårda din hustru och dina barn tar du med dig krigsdårens fanatism och förbereder terroristangrepp mot helt oskyldiga människor. Du sätter på dig bomber och åker upp till Stockholm. Mitt under julhandeln spränger du dig själv i luften där din nu ångestfyllda förvirrade själ irrar omkring mellan helvete och jord. Du lär i alla fall inte komma till en himmel med ändlösa promiskuösa jungfrur och vin som hälls i din öppna mun. Det är ju rätt meningslöst eftersom både magen och lustpaketet är bortsprängda. Ändå var det en plan att skaffa dig en extra hustru så troheten mot din fru var redan noll.
Och det finns nu framför allt fyra människor som du har övergivit som står där med uppspärrade ögon och fattar ingenting. Mamman till dina tre barn. Vad ska hon förklara ditt vansinnes dåd med. - "Jo barn, ni förstår vi flydde från krig men pappa blev förbannad på något som en svensk ritat och skulle spränga några helt vanliga och fredliga människor i luften men dog själv."

Med tanke på etiketteringsproblem och oron för adekvat terminologi som diskussionen kring hedersvåldet startat är det fråga om vi kan kalla dådet terrorism utan att därmed bli kallade rasister.

Jag föreställer mig trots allt att detta är ett galningsverk och det har inte med organiserad terrorism att göra i alla fall inte i genomförandet. Sannolikt en intern familjetragedi som utvecklades till detta drama. Likväl tragiskt och Sverige har förlorat ännu en oskuld. Men framför allt står en familj utan sin far.
Dessutom orsakar dådet en allvarlig spricka i förtroende för de som invandrat från denna del av världen. Det problemet blir en utmaning för det svenska samhället och de muslimer som inget hellre vill än att skapa ett liv i fred.

Vilsna islamister?

Låt oss fundera ett slag över dessa ungdomar Mehdi Ghezali, Munir Awad och hans tonåriga fru Safia Benaouda. Är de blåögda romantiker och vilsna idealister/islamister eller är de extremister och finns här ett embryo till något samhällsomstörtande och hotfullt? Vad är deras mål? De är intresserade av religiöst konservativa muslimska stater som styrs av sharialagar och de är intresserade av militanta talibanska och Al Quida grupper och har sannolikt samröre med muslimska brödraskapet. Vad vill de då åstadkomma*? Sharia innebär att flickor inte får gå i skola. Där så varit fallet har de hotats med döden och skolorna sprängts. Flickor som fortsatt sin utbildning har också fått syra i ansiktet. Mord på, tortyr och förtryck av kvinnor som eftersträvar frihet ingår i dessa extremisters lösningar för ett bildligt och bokstavligt totalt "herravälde". Är det en sådan värld Mehdi Ghezali och Munir Awad eftersträvar?
Är det så att dessa unga idealister och deras påhejare runt om i världen också här i Sverige önskar något som vi är största motståndare till? De är i så fall kanske våra värsta fiender. De vill kanske kasta oss tillbaka till medeltidens religionsförtryck.
Man kan undra över vilken fostran och skolning Safia fått av sin mor Helena Benaouda muslimsk konvertit och ordförande i muslimska rådet.

"På Muslimska brödraskapets engelskpråkiga hemsida kunde man läsa att målet för rörelsen är att successivt få "kafir-länder" (icke-muslimska länder som Sverige) att acceptera den islamiska ordningen och införa sharia. Man beskriver detaljerat taktiken hur man ska använda tolerans, religionsfrihet och demokrati för att införa intolerans och religiös muslimsk diktatur. Dessutom framgår det att man motsätter sig ett väpnat övertagande av "kafir-länder" endast av den enkla anledningen att det innebär en för stor risk och att man riskerar att få fiender mot islam istället. På Muslimska brödraskapets engelska nu nedlagda hemsida (http://www.ummah.org.uk/ikhwan/index.html) skrev man bland annat följande om hur man ska ta makten i kafir-länder som Sverige:
"Etablerandet av en islamisk regering: Rörelsen anser att den rådande regeringen (samhällstyret) skall bli förutsättningen som förbereder samhället för att acceptera den islamiska lagen. Att börja styra ett totalt korrupt samhälle (kafir-land) genom ett militant regeringsskifte innebär en stor risk. Man måste istället förbereda samhället genom planering. Genom att: sprida den islamiska kulturen genom media, moskéer, och missionsarbete i offentliga organisationer, parlament (politiska partier) och i till exempel studentorganisationer."
"Parallellt med detta, så måste muslimer tränas i att administrera politiska-, ekonomiska- och studentorganisationer effektivt (enligt sharia), som ett annat steg inom förberedelsen."
"Muslimska Brödraskapets kräver inte makten för dem själva, utan välkomnar vilken ledare som helst som vill etablera en sann islamistisk regering."

Kan vi hoppas och be för att dessa extremister och idealister kommer till insikt om humanistiska och demokratiska värden, att de mognar som medmänniskor och klarar ett vanligt svenssonliv eller i alla fall accepterar de värden vi lever efter här i Norden? Om de nu ska bo här. Jag tror faran med dessa grupper är lika stor som de kommunistiska på 70-talet. De är små och kommer efterhand att förinta sig själva men de kan innan dess åstadkomma skada på sig själva och oskyldiga.