Gränsen går vid Nej Tack!

Amnestys enkät "VAR GÅR GRÄNSEN? EN ATTITYDUNDERSÖKNING OM VÅLDTÄKT" genomfördes på Internationella kvinnodagen den 8 mars. Den visar att 1 av 10 av de tillfrågade anser att kvinnans beteende eller klädsel eller relation till mannen kan utgöra förmildrande omständigheter för en våldtäkt. Svensk Text -TV utgår från samma enkät och har tolkat den så att det är så många som 20% dvs var femte person som anser att det kan finnas förmildrande omständigheter. Det är naturligtvis oroväckande att någon överhuvudtaget kan ange förmildrande omständigheter för en våldtäkt. En kvinna ska kunna gå klädd hur som helst vara hur berusad som helst och ändå gå säker. Principen för personlig integritet upphör aldrig att gälla. Verkligheten är nu sådan att det finns psykiskt sjuka människor som inte anses kunna kontrollera och inte heller kunna ta ansvar för sina handlingar. De ska låsas in på livstid. Men det finns också de som har en attityd att det är okej att våldföra sig på en kvinna givet vissa omständigheter. Fruktansvärt! Avskyvärt! Det är aldrig okej. Det finns inga förmildrande omständigheter. Varje människa måste ställa till svars för ett sexuellt övergrepp och bestraffas och bokföras. Våldtäkt är att tvinga sig på en annan människas mot dennes vilja eller att utnyttja någon som är försvarslös. Och att blotta sig kan vara ett steg på väg mot grövre förseelser. Att man kan bli oskyldigt dömd en gång är en risk. Två gånger, mjaa kanske. Men tre gånger. Knappast. Den som gjort sig skyldig till tre brott med sexuellt kriminellt beteende bör få ett livslångt övervakningsstraff. Fotboja, avgränsningar i rörelsefrihet, kemisk kastrering, yrkesförbud på områden där det finns för risk andra att råka illa ut. Det räcker inte med vård eller tidsbegränsad bestraffning. En sexualförbrytare som upprepat sitt beteende utgör för alltid ett hot mot samhället. Hur ändrar vi då på attityden om förmildrande omständigheter? Den princip som måste präntas in tidigt är respekt för den andres integritet. Denna respekt är helig. Ingen har rätt att med sexuellt våld kränka en annan människa utan att därmed bli bestraffad och hamna i ett kontrollregister med livslång övervakning. Det finns inga förmildrande omständigheter. Ett nej är ett NEJ!

Nöden har ingen lag

Den som utsätts för ett angrepp har rätt att försvara sig, det kallas nödvärn. Man kan till och med frias om man försvarar sig med vapen i ett nödvärn som slutar med att angriparen dör. Hur rättvisan tolkar, värderar och bestraffar kan således innebära såväl fria som fälla. I Sverige har det påfallande ofta hänt att ett offer som blivit angripen senare blir fälld för att han försvarat sig med mer våld än nöden kräver. En knivman som hotar att döda barnen i en familj tränger sig in i familjens hem och blir nedslagen med hammare. Pappan döms till ett års fängelse för att ha använt mer våld än nöden kräver. Rätten anser sig kunna sitta i en rättssal och bedöma detta! Gemene man menar att pappan har all rätt att till och med slå ihjäl angriparen. I USA räcker det med att en främling kommer in på en tomt för att ägaren skall kunna skjuta främlingen. Så vill vi inte ha det i Sverige. Men var går gränsen? När man tydligt kan identifiera en angripare som uttalar mordhot och har vapen i hand så har denne person kraftigt sänkt sitt rättsliga skydd. Om personen dessutom går till fysiskt angrepp är det omöjligt att sätta gränsen för nödvärn. En pappa vars familj blir angripen är inte längre iskall och försiktig. Förnuftet blåser all världens väg och adrenalin och försvarsmekanismer och rent av killerinstinkt är det som pumpar i ådrorna. Det kräver en enorm självbehärskning och långt gående träning för att kunna avgöra vad som räcker. En livsfarlig angripare måste elimineras på ett säkert sätt. Inte bara avväpnas utan fysiskt sättas ur spel. Ja det är så man fungerar om man inte kan fly. Om man som i Rödby och som hos pappan som försvarade sig mot knivmannen, även har en familj vars barn är hotade då kan man inte fly. Då återstår att eliminera. I Rödby finns även det för rättvisan beklämmande faktumet att polisen trots flera uppmaningar inte kom till den utsatte familjens hjälp. De angripande ungdomarna hade länge hotat och våldfört sig på familjens barn. Angriparna hade passerat stadiet för mobbing och kränkningar och nu gällde det mordhot. När angriparna går in på familjens tomt och med vapen och tillhyggen attackerar den försvarande fadern har de moraliskt förlorat allt rättsligt skydd. Det är då nödvärn. Fadern som då har tunnelseende kan inte avgöra vilka slags vapen ungdomarna bär på. De är livsfarliga! Att fadern laddar om hagelbössan saknar betydelse. Angriparen var på väg mot honom. Med ett vapen i hand var det en självklarhet att ladda geväret. Felet var att han hade en hagelbössa. Men här hade situationen gått så långt att pappan var desperat och sjuk av rädsla och hat. Om hans psykiska tillstånd vid tillfället för angreppet från ungdomarna medför att han frias är vi många som inte protesterar. Om han fälls kommer det att ge stöd till fortsatt mobbing och angrepp och övergrepp även i andras hem. De som också borde stå åtalade förutom de angripande ungdomarna, är deras föräldrar och polisen som återigen visat prov på stor brist i sitt uppdrag att skydda människor.

Engla - När sorgen är större än hatet

Mordet på Engla måste vara det värsta som kan drabba en förälder. Denna human predator, detta rovdjur som utfört dådet har i mångas ögon förlorat rätten till sitt liv. Ändå är det sorgen som bedövar. Vilket straff mannen än får kan det inte bringa Engla tillbaka. Barn i alla tider har fostrats att inte följa med främlingar. Barn i alla tider har tutats i att inte ta emot godis från någon man inte känner. Vi har fått en del av vår tilltro till människan grundstött i och med denna fostran. När den sedan bekräftas som relevant borde man ju kunna förstå den. "Ja det finns sådana här rovdjur!". Men brottet är så bestialiskt att det blir ofattbart. Hur kan man drivas till att förgripa sig på och döda ett litet barn? Det är nu jag längtar efter ett visdomsord. Astrid Lindgren, Vad hade du sagt? Dr Phil predikar att varje förälder ska vara misstänksam mot alla, särskilt grannar. Den där vänliga och hjälpsamma, öppna och trevliga grannen kan vara en pedofil. Likaså vår kloka, snälla och mysiga farfar. Var som helst kan det finnas ett mänskligt rovdjur som bara lurpassar på ögonblicket att övermanna barnet. Även om Dr Phil svingar vilt i sitt försvar för barnet så är ett övergrepp så fruktansvärt, så tragiskt att vi får vara beredda på att bli offer allihop. Alla vi män som älskar att umgås med människor, både gamla och barn hamnar plötsligt bland de misstänktas skara. Några få förvridna psykopater förstör för så många. Hur ska man identifiera dem? Det finns antagligen signaler både öronbedövande larm och små finstilta. Det jag kommer först att tänka på är respekt, grundläggande moral och känsla för rättvisa. Men så enkelt är det inte. Man har ju avslöjat präster och domare som systematiskt kränkt barn. Hur ska vi då finna predatorerna och desarmera dem? En högriskgrupp är de våldtäktsdömda. Ja vi får kanske till och med till dem räkna sådana som varit anklagade flera gånger men inte blivit dömda. Även om det här kan finnas många oskyldiga så är det ändå en grupp som man först och främst måste ha luppen på. Det är hemskt att generalisera men ett steg är trots allt att synliggöra var predatorerna bor, var de jobbar och hur de rör sig.

Stigmatisera predatorerna?
En slutsats är att en som bevisligen begått våldtäkt kanske inte en gång men två bör få en permanent fotboja. Eller en slags sökbar diod implanterad omöjlig att ta bort. Javisst ett fruktansvärt ingrepp i integriteten och en risk för att trubba av samhället. Medveten om att alltid vara iakttagen kanske det kan leda till färre brott. Terapeutisk behandling kan naturligtvis fungera på några men inte alla. Jag vill inte slå undan benen för en sådan verksamhet. Det räcker med att ett barn slipper utsättas för hot efter en lyckosam behandling för att terapi måste anses värdefull. Ändå i sorgens ögonblick måste jag tillstå att jag inte skulle ha något emot om mannen valde att avsluta sin vandring. Ett värre straff är antagligen det han kommer att få på fängelset. Men tänk om han döms till rättspsykiatrisk vård med möjlighet att släppas ut då man anser honom frisk. Jag hoppas att det bildas någon slags Englagrupp som tar till sin uppgift att bevaka dylika män i allmänhet och denna man i synnerhet. Tyvärr blir det då svårt att inte känna hat och vilja göra processen kort. Hur ska vi göra för att rensa samhället på dessa rovdjur? För någon vecka sedan avslöjades en man som satt och distribuerade barnporr. Han släpptes efter förhör! Hur lugn blir man som barnförälder då? Polisen hade bra tips på mannen som mördade Pernilla och sedan Engla. Om polisen gått på tipsen kring Pernilla och jämfört DNA så hade Engla levt idag. En skugga faller över de poliser som underlät att följa spåret. Och de lider säkert idag. Men Englas mor. Vad ringer i hennes öron vilka bilder har hon? Fruktansvärt.

Den olympiska elden falnar

Stefan Lindeberg ordförande i Sveriges Olympiska kommitté menar att det är förskräckligt att folk över hela världen demonstrerar mot OS i Kina till stöd för Tibet och de mänskliga rättigheterna. Han reagerar särskilt stark mot det våld som har riktats mot fackelbärare. I sin argumentation använder sig Stefan framför allt av ord som frihet och den symbol av fred mellan folken som facklan står för. Förstår Stefan vad han säger? Är det rimligt att Kina som så flagrant står för ofrihet och våld mellan folk ska få använda OS-symbolen utan att världens folk protesterar? Stefan menar att vi inte ska vika ned oss för kraven på bojkott av OS- invigningen. Jag håller med Stefan om att det vore fel att rikta våld mot fackelbärare. Den situation han refererar till rör en man som försökte ta facklan ur händerna på en fackelbärare i London. Demonstranten var inte ute efter att skada någon, han ville åt facklan. Incidenten skapar nu oro inför den fortsatta fackelstafetten. Gunilla Lindberg som representerar Internationella Olympiska kommittén och som var överens med sig själv om att någon bojkott inte skulle skapa eko i Europa diskuterar nu att stoppa det fortsatta fackeltåget. Ja det är ju förståeligt eftersom ekot har övergått till ett larm. Enda sättet att få tyst på protesterna och larmet är att vika ner sig. Det ska bli intressant att se hur många statsmän som tänker sitta bredvid de kinesiska under OS-invigningen. Det ska också bli intressant att se hur kineserna hanterar en eventuell invigningsbojkott från något land. Vi är inte där ännu. Men om Stefan och Gunilla tror att man idag kan hålla isär idrott, OS och politik så vägrar man se det som blev så tydligt vid Hitler OS -36. Kina-OS står för kränkta mänskliga rättigheter och mordet på Tibets folk och kultur. Att Kina då ska få hålla den olympiska elden och paradera inför hela världen ostört och utan protester vore en skam och brist på civilt kurage. När nu den olympiska elden falnar och osar skam kommer sotet att lägga sig på alla som blundar.