Nöden har ingen lag

Den som utsätts för ett angrepp har rätt att försvara sig, det kallas nödvärn. Man kan till och med frias om man försvarar sig med vapen i ett nödvärn som slutar med att angriparen dör. Hur rättvisan tolkar, värderar och bestraffar kan således innebära såväl fria som fälla. I Sverige har det påfallande ofta hänt att ett offer som blivit angripen senare blir fälld för att han försvarat sig med mer våld än nöden kräver. En knivman som hotar att döda barnen i en familj tränger sig in i familjens hem och blir nedslagen med hammare. Pappan döms till ett års fängelse för att ha använt mer våld än nöden kräver. Rätten anser sig kunna sitta i en rättssal och bedöma detta! Gemene man menar att pappan har all rätt att till och med slå ihjäl angriparen. I USA räcker det med att en främling kommer in på en tomt för att ägaren skall kunna skjuta främlingen. Så vill vi inte ha det i Sverige. Men var går gränsen? När man tydligt kan identifiera en angripare som uttalar mordhot och har vapen i hand så har denne person kraftigt sänkt sitt rättsliga skydd. Om personen dessutom går till fysiskt angrepp är det omöjligt att sätta gränsen för nödvärn. En pappa vars familj blir angripen är inte längre iskall och försiktig. Förnuftet blåser all världens väg och adrenalin och försvarsmekanismer och rent av killerinstinkt är det som pumpar i ådrorna. Det kräver en enorm självbehärskning och långt gående träning för att kunna avgöra vad som räcker. En livsfarlig angripare måste elimineras på ett säkert sätt. Inte bara avväpnas utan fysiskt sättas ur spel. Ja det är så man fungerar om man inte kan fly. Om man som i Rödby och som hos pappan som försvarade sig mot knivmannen, även har en familj vars barn är hotade då kan man inte fly. Då återstår att eliminera. I Rödby finns även det för rättvisan beklämmande faktumet att polisen trots flera uppmaningar inte kom till den utsatte familjens hjälp. De angripande ungdomarna hade länge hotat och våldfört sig på familjens barn. Angriparna hade passerat stadiet för mobbing och kränkningar och nu gällde det mordhot. När angriparna går in på familjens tomt och med vapen och tillhyggen attackerar den försvarande fadern har de moraliskt förlorat allt rättsligt skydd. Det är då nödvärn. Fadern som då har tunnelseende kan inte avgöra vilka slags vapen ungdomarna bär på. De är livsfarliga! Att fadern laddar om hagelbössan saknar betydelse. Angriparen var på väg mot honom. Med ett vapen i hand var det en självklarhet att ladda geväret. Felet var att han hade en hagelbössa. Men här hade situationen gått så långt att pappan var desperat och sjuk av rädsla och hat. Om hans psykiska tillstånd vid tillfället för angreppet från ungdomarna medför att han frias är vi många som inte protesterar. Om han fälls kommer det att ge stöd till fortsatt mobbing och angrepp och övergrepp även i andras hem. De som också borde stå åtalade förutom de angripande ungdomarna, är deras föräldrar och polisen som återigen visat prov på stor brist i sitt uppdrag att skydda människor.