Kunskapskanalens reprisvisning av den berömda filmen om paneldebatten kring "Womens Liberation" 1971 med Norman Mailer som moderator var ett kärt återseende. ABF arrangerade i samband med visningen en egen efterföljande paneldebatt i Stockholm 2008. Moderator nu var Claes Borgström (Jämställdhetsombudsman) och på scenen satt fyra kvinnliga representanter för feminismen; Gudrun Schyman (kunnig och mångfacetterad), Athena Farrokhzad (?), Anna Wahl (Docent vid KTH) och Kajsa Borgnäs (ordförande i socialdemokraternas ungdomsförbund). Det mest iögonfallande var väl Kajsa Borgnäs påstående att de enda äkta feministerna kommer från den politiska vänsterkanten. Det påminner om vänsterpolitikerna på 70-talet som tävlade om vem som var den bästa och mest riktiga socialisten. Vilket ledde till att vänsterrörelsen "förökade sig genom delning". Det som är påtagligt i det feministiska "samtalet" är att man anser att hotet och det enda hotet är patriarkatet och kapitalismen. Jag håller med om att patriarkatet är den största fienden och hotet mot hela mänskligheten. Men den kvinnliga makten och matriarkatet kan också ställa till problem. Att kvinnor kan missbruka makt och undslippa ansvar tycks annars lika overkligt som att en man kan ta ansvar för och sköta om både familj och barn i ett jämställt hushåll. Några centrala frågeställningen är - Rättvisa, frihet och säkerhet. Både på ett individuellt plan och som familjebildare, arbetstagare och samhällsmedborgare. Att det enbart är män som står i vägen för kvinnor är fel. Ett stort problem är att det i den kvinnliga kulturen tycks finnas inbyggt ett konserverande av normer och levnadssätt som hotar och inskränker kvinnors liv. Och detta fenomen finns i västvärlden (med hysteriskt mode och plastikoperationer) , i Mellanöstern (med slöjan som symbol), I afrika (det är kvinnor som omskär flickebarn inte män och det är både kvinnor och män som kräver omskärelse) i Asien och resten av världen (kvinnor kräver att tvångsäktenskap ska genomföras) och i Amerika (kvinnor stoppar feminismen). Så problemet är globalt. Att förminska det till patriarkatet och kapitalismen är att begränsa möjligheterna till en förändring. En viktig del i denna förändring är att äga sig själv, äga sin rätt till sin kropp och sitt liv och äga rätten att leva fritt och självständigt. Och en del i denna utveckling innebär att skapa sig arbete och ha fullt stöd och rätt till det tuffaste jobbet av alla att sköta hem och barn. En uppgift som i ett jämställt samhälle delas av mannen och kvinnan.
Det finns som Gudrun Schyman sade så många områden som vi måste arbeta med. Och ett av dessa är att skapa säkerhet och trygghet. En kvinna ska kunna gå säker överallt, både hemma och ute. Ett av de mest uttjatade områdena är "lika lön för lika arbete". Men även det är en moraliska fråga som inte löser sig med kapitalismens död. Dock tror jag på en kvotering - lika många män som kvinnor i regeringar och andra maktsammanhang. Alltid 50 /50
