Den av EU fridlysta skarven är kanske ägnad Storskarven men i praktiken har fridlysningen givit skydd åt den explosionsartade utvecklingen av den importerade kinesiska mindre skarven som förökar sig som råttor i den svenska skärgården. Idag finns i området Nynäshamn i söder och Östhammar i Norr mellan 30-37 000 exemplar som har ödelagt 22 öar. Tack vare fiskeguidernas noggranna rapporter vet vi att sportfiskarna tar upp max ca 0,8 ton fisk per år. Dvs under 9 månader. Under samma tid och på samma område tar varje skarv ca 0,5 kilo fisk per dag dvs 15-18 ton fisk om dagen vilket på 9 månader blir ca 4320 eller uppemot 5000 ton. Några vetenskapsmän hävdar idag att skarven inte tar den mindre och halvstora fisken. Nej därför att den har Skarven redan käkat upp! Då man dissekerade kinesisk skarv för 10 år sedan var det just små och mellanstor aborre i magen nu när den fiskstorleken knappast finns längre ger den pragmatiska mellanskarven sig på annat. Hela det ekologiska systemet är rubbat och "sakkunniga" och fågelälskare drar inte rätt slutsatser utan blundar för verkligheten och riktar anklagelserna för obalansen i Östersjönåt fel håll.
De flesta fiskeguider släpper tillbaka merparten av sina fångster och blir genom sina iakttagelser de viktigaste kunskapskällorna. Man har ganska exakt fångstkoll genom fiskerapporter och vet därför hur tillgången på fisk förändras och minskar. Sedan ska man ha klart för sig att fiskguider ägnar sig åt fiskevård. 2009 tog fiskeguiderna upp 158 havsöringar och återinsatte samma år 10 000 yngel. Fiskeguiderna bidrar till turismen, utbildar i sportfiske och skänker naturupplevelse till dem de tar ut i skärgården.
Tyvärr har Kustbevakningen i området fått för sig att man ska trakassera denna yrkesgrupp och förstör därför mer än de gör nytta. De tycks ha blivit marionetter för protektionismen.
Det finns ju de som anser att skärgården tillhör tomt- och vattenägarna. Som ser med illa ögon på alla som "inkräktar". Till de som förespråkar ett från fritidsfolket befriat skärgården hör även så kallade skärgårdspolitiker som i sann konservativ anda är emot allemansrätt och möjligheten till vanliga människors rekreation i naturen. Skärgårdsstiftelsens inriktning på att bevara och bevaka mellanskarven är också ett slag mot sitt eget syfte. De gamla yrkesfiskarna som snart är ett minne blott skakar på sina huvuden och ser hur domedagen närmar sig då himlen förmörkas av tusen och åter tusen skarvar i armador som äter allt. När Stockholms Skärgård är tömd kommer skarvmolnet att fortsätta norrut och snart har vi ödelagda öar utanför Gävle och Sundsvall. Och inom tio år kommer småfisken att vara försvunnen också där. Med den utvecklingen ödeläggs således tillväxten på våra mest populära fiskarter.
Helt klart är att i denna intressekonflikt finns flera parter. Skärgårdsföreningen understödda av protektionister försvara sig mot alla slags inkräktare. Men vem är det som ger understöd till att biologiska Institutionen på Stockholms Universitet far fram med ovetenskaplig dokumentation och rena lögner. Vad får dem att forska på grodperspektiv, träck och spindlar istället för att utreda faktiska omständigheter kring skarv, förändring av fiskbestånd, utslagning av andra fågelarter? Och hur kommer det sig att ornitologiska experter inte ser sambanden inom förändringar av fågelbestånden?
