måndag 24 maj 2010

Facebook räddar minnet

En gång i tiden fanns det ett intresse att berätta om kalven som föddes och fisken som fångades. Sedan kom bibeln och då pratade man om söndagens högmässa, kanske mer om vilka man träffat än om prästens svavelosande predikan. Alla hade koll på varandra. Så gjorde radion sitt intåg, först endast en kanal och hela folket satt och lyssnade på lördagskvällen. Måndagens samtal i fikarummet handlade om vem som hade sjungit och för första gången uppträtt i Lennart Hylands Karusellen. Så slog bandyspelaren Gösta "Snoddas" Nordgren igenom och fick åka runt i folkparker och sjunga inför ögonvåta damer. Med filmen fylldes biograferna och publiken fick idoler i skådespelare som Greta Garbo, Luciella Ball och Clark Gable. När TV'n kom blev vardagsrummet aldrig mer som förr. Samkvämen ändrades och allas blickar riktades mot den otympliga möbeln med den svartvita rutan. De första idolerna blev TV-hallåer som pratade direkt till sin publik. Ja för en del blev detta TV-tittarens enda sällskap. Gamla människor sade goddag och godnatt till deras nya älskade "familjemedlemmar". I samband med radions och TV-s nya ungdomsprogram och topplistor fick vi också en ny ungdomskultur. De äldre generationerna förlorade alltmer kontrollen och "Det var bättre förr" emedan de yngre jagade mot en ny öppnare värld. Åren gick det blev alltfler kanaler både på radio och TV och plötsligt slutade diskussionen om "den där filmen" som de flesta sett eller den där fantastiska rösten som alla hört. Det regnade talanger och ny musik och nya filmer i sådan fart att det var omöjligt att komma ihåg vad man sett och hört. Skådespelare och artister hade inte längre namn utan det var den där med "näsan" eller du vet han som är så snygg, spanjor tror jag...? Gift med en sångerska. Du vet väl? 50 år tidigare visste alla vem Doris Day, Brigitte Bardot, Cary Grant eller Marlon Brando, var och i vilka filmer det spelat. Nu kom man inte ens på de mest kända från en generation till en annan. Med Internet och Facebook börjar vi åtminstone åter minnas vilka vi känner och vad de heter. Det virtuella umgänget är inte så dumt. Nu får man också daglig information om vem som är i tvättstugan eller bakis. Av och till kastar Harald Ullman in en fackla i brasan så det blir lite kul debatt.