Obama tar nu ett nytt historisk kliv i sin "Yes we can" intention att förbättra världen. Bo Inge Andersson, utrikeskommentator på SVT har felaktigt uppfattat det som att Israels premiärminister Netanyahu har trängt in Obama i ett hörn, när det är precis tvärtom.
Obama har en mycket medveten plan och den går ut på att skapa en rättvis och hållbar lösning för Israel och Palestina.
Obama vet precis vad han gör och är beredd att ta de risker som det för med sig.
Vid två tidigare tillfällen då Israel har ställts mot väggen har initiativtagarna för fred mördats av israeliska terrorister. Folke Bernadotte sköts av Sternligan 1948 och Israels förre premiärminister Yitzhak Rabins sköts 1994 då han tillsamman med PLO ledaren Yassir Arafat kom överens om upprättandet av en palestinsk stat.
Vägkartan för fred 1991-94 var det förslag FN: s säkerhetsråd gav USA, EU, FN och Ryssland baserat på ett israeliskt tillbakadragande, eldupphör och upprättandet av en palestinsk stat. Efter Rabins död dog förslaget. USA gav stöd åt Sharons krav att Arafat måste bort som villkor för fred. Idag ser vi att Israel använder samma taktik när det gäller Hamas. Jag är inte säker på att Obama är lika tillmötesgående som Bush.
Både Israel och Palestina måste nu klara av att presentera en förhandlingsdelegation som inser att de också står under de krav som gäller för "Den nya Vägkartan för fred- med 1967 års gränser". Arbetet bör starta senast 1:a augusti Och att de ska vara överens senast 1:a augusti 2012 annars måste världssamfundet kunna presentera sin lösning. Och i och med den så måste både Israel och Palestina sättas under FN-mandat om de inte kommer överens. Då ska således världssamfundets gränser gälla.
En viktig förutsättning är att vad som än händer under detta år får det inte påverka förhandlingarna. De ska genomföras i ett historiskt vakuum. Bäst vore om delegationen isolerades utan mediakontakt och tvingades arbeta i skift dygnet runt så att de kommer överens av ren utmattning.
Naturligtvis finns det andra sätt att driva igenom en lösning inte minst ekonomiska.
Som fredsnobel pristagaren Martti Ahtisaari säger, - De som är inblandade i de "frusna konflikterna" klarar inte av att själva lösa dem. Världssamfundet måste ta i med "hårdhandskarna" och genomföra vad som krävs för att skapa fred.
Bo Inge nämner att judarna i USA kommer att vända sig mot Obama om han driver en fredslinje som omfattar ett Israeliskt tillbakadragande och en Palestinsk stat. Så enkelt är det inte. USA´s judar är ingen enhetlig rigid sammanslutning. Snarare är det så att ett stort antal judar nu önskar en lösning och samverkar med palestinier. Demokratirörelsen i mellanöstern har stöd även bland USA´s judar och muslimer.
Ska det nu bli tredje gången gillt. Och kommer Obama att klara alla försök till attacker. Jag tror det. Och jag är inte säker på att hans kompromisslöshet för fred och demokrati kommer att straffa sig. Det finns även intelligenta humanistiska amerikaner och dom kommer att ge honom en ny presidentperiod.
Nu ställs två viktiga frågor. Obama måste sätta en tidsgräns, ett exakt datum då de nya gränserna ska gälla. Låt oss säga 1:a augusti 2012.
Han måste också nu inom kort visa USA´s ställningstagande och skydda Ship to Ghaza. Naturligtvis med krav på att hela projektet är garanterat ickevåld.
