Rödbydomen friade pappan.

Tingsrättens friande dom är en seger för den linje som jag fört fram i tidigare inlägg. Försvaret lyckades övertyga rätten om att mannen i sin desperation och vanvettiga skräck inte längre var psykiskt tillräknelig och saknade både omdöme och förmåga att handskas med situationen. Det var inte nödvärn längre utan panisk, vanvettig reaktion på en långvarig inte bara hotfull belägring utan i en upplevelse av livsfara som ledde till extrem psykisk utmattning. Chockade föräldrar till dödade och skadade barn kan omöjligt förstå eller acceptera detta perspektiv. Naturligtvis måste åklagaren överklaga. Och de kan mycket väl vinna för sin sak i nästa instans men sannolikt går detta hela vägen till HD och domslutet där blir väldigt intressant. Skulle pappan dömas så ska föräldrarna till de angripande ungdomarna ha motsvarande straff. Mobbarnas föräldrar kan inte ha undgått vad som pågick i Rödby och deras ansvar är ofrånkomligt. De laddade geväret. Dessutom måste polis och socialtjänst ställas till svars oavsett domarna. Tragedin har delat byn och ställt stora moraliska livsfrågor på sin spets. Att tingsrätten skulle vara sista instans är därför omöjligt. Ärendet har alltför stor juridisk vikt. Hur ställer sig svenskt rättsväsende är en fråga för högsta instans HD. Och där ska man inte ta hänsyn till konsekvenser av en friande eller fällande dom utan strikt se till skuldbördan. Många faktorer ska vägas in. Pappan höll ett gevär. Tonåringarna gick rakt mot en i detta läge av skräck och sannolikt hat galen man med gevär. Högst troligt blir pappan dömd i HD. Frågan är då vad för slags straff han får. Skyddstillsyn är inte möjligt då man endast menar att pappan var "galen" vid skottillfället inte efter. Det kommer att bli ett dilemma för domarna. Svenskt rättsväsende har en märklig tradition av att skydda angripare och döma offer som försvarat sig. Kanske kan vi hoppas på ett trendbrott.