Flykten till framtiden

När framtiden har tagit över nuet blir livet en flykt. Rädslan för att vara passé och ute tvingar fram ett jagande efter kulturtrender och mode. Man hinner inte med fördjupning. Reflektion betyder inte längre eftertanke utan återspeglingar från den yta och ytlighet som man själv kommit att representera. Detta är inget nytt. Skillnaden idag är det det går så hiskeligt snabbt. På 1700-talet fanns det en klädesstil, design och musikart som varade rent av över en hel epok med små justeringar. På 1900-talet varade ett mode åtminstone ett år och musikstil rent av under ett decennium. På 2000-talet hinner man knappt sätta på sig en kavaj förrän den är ute. Trenderna är så många att man egentligen inte skulle behöva bry sig. De som står i stormens öga och ser den ena looken och stilarten efter den andre måste ju göra mycket snabba val för att inte uppleva utanförskap. Den som går i täten är den som skapar. Den som skapar bryr sig inte om vad andra tycker utan gör det som man för stunden gillar och trivs med. Kanske är det rent av så att den som verkligen skapar trenderna har redan övergivit dem då andra hakar på. Har man tålamod så kommer stilen tillbaka. Mina utsvängda byxor från 1970-talet blev mode igen 35 år senare. Midjemåttets långsiktiga trend gav dock inte tillåtelse att prova de gamla discobrallorna. :-)