Dokumentärfilmen om tonåringen Paco Larranaga och hans sju medåtalade unga män som 1999 dömdes till två livstidsstraff och sedan till döden för mord på de två systrarna Jacqueline och Marijoy Chiong 16 Juli, 1997, i Cebu City på Filippinerna visades i SVT 11 oktober.
Historien är ett exempel på ett rättshaveri som i all sin trista allmängiltighet ändå blir väldigt upprörande. Dessa uppenbarligen oskyldigt dömda män har suttit fängslade i 14 år under vidriga omständigheter. Omöjligheten att erkänna det juridiska misstaget visar på en filippinsk myndighet där prestige och korruption har omintetgjort rättssamhället.
Historien har upprört och väckt ett engagemang hos de flesta internationella organisationer som verkar för humanism och rättvisa. Till och med FN har lagt sig i processen och klargjort rättsrötans uppenbara brister och fel. Pojkarna var bevisligen i sin skola 50 mil bort i en ö-värld som hade krävt en privatflygning fram och tillbaka inom loppet av ett par timmar för att kunna genomföra det de åtalats för. Inga sådana flygningar finns dock rapporterade. Man fann Marijoys våldtagna och döda kropp den 20 Juli men hennes syster är fortsatt försvunnen. Man har inga vapen, vet inte vad som har hänt henne och kan inte ens fastställa att hon är död. I denna soppa lyckas åtalaren gräva fram en kriminellt belastad narkoman Davidson Valiente Rusia som kronvittne och som uppenbart sedan har mutats av Mamma Chiong. Denne Rusia har även torterats av polisen. Rusias kropp uppvisade tydliga tecken från brännsår och slag. Han förmåddes genom hot om att bli dödad att tillstå sin närvaro vid mordet och pekade ut de 8 åtalade.
Historien om domaren är värld sin egen berättelse. En uppenbart korrumperade och katastrofal karaktär som åsidosatte alla juridikens spelregler och gjorde sig till självutnämnd Gud för att efter spektaklets tragiska konsekvenser ha tagit livet av sig. Ja han kunde väl inte leva med sig själv längre. Det är det enda avvikande i denna annars så självförnekande värld.
Till och med spanska kungen har vädjat för Pacos liv, eftersom han är son till en spanjor. Till slut lyckade spanska premiärministern i ett möte med den filippinska presidenten utverka att Paco ska avtjäna sitt straff i ett spanskt fängelse med löfte om snar villkorlig frigivning. Kruxet är att Paco först måste erkänna sitt brott även inför en spansk domare för att få bli fri och det vägrar Paco göra. Hellre dör han än att erkänna något han inte gjort. Och där sitter Paco nu sedan snart två år i ett spansk fängelse utan kontakt med sina närmaste eller sina vänner. Han gick från pest till kolera. Och skammen faller djup inte bara över Filipinerna utan även över Spanien.
