Den institutionaliserade makten

Att förlora kontakten med verkligheten. 1977 hade jag uppnått ett av mina drömmars mål. Jag hade etablerat mig som programmakare på radion och fick ett vikariat som producent. Det hade gått ganska fort från att jobba som lärare, få en utbildning på Dramatiska Institutet och så jobb i "drömverkstan". På ett halvår förlorade jag kontakten med verkligheten. Visserligen gjorde jag program om verkligheten men det var inte förrän jag kom tillbaka till min gamla skola som jag upptäckte att jag var distanserad. Insikten medförde att jag ansökte och fick arbeta en dag i veckan på skolan. På detta sätt var direktkontakten med elever och lärare given. Vi skapade sedan tillsammans bland annat Rinkebyfestivalen som ett kulturellt uttryck för många. Jag tänker nu på alla makthavare. Inte bara politiker som förlorar verklighetskontakt och bonusdirektörer utan de som sitter på Filminstitutet, Framtidens Kultur och andra institutioner och "önskar" sig nyskapande. Resultatet pekar snarare på att de gör sånt som bevarar och stärker det gamla och sin egen makt. Få av dem har gjort något som sticker ut och i praktiken erbjuder nyskapande. Det blir tyvärr lätt bara vackra ord. Man höjer röster om jämställdhet och fler kvinnor i makten och kulturen. Och visst är det viktiga mål. Men resultaten tycks peka på att även dessa förlorar kontakten med verkligheten. Vi får således en jämställd överklass. Tycker vi att Wanja Lundby-Wedin (ordförande för LO) har visat bättre ansvar med sina 30 tal styrelseuppdrag. Knappast! Ändå gör hon precis det hon ska. Hennes uppdrag är att sitta i dessa styrelser. Hon måste lita på dem hon jobbar med. Och när de sviker så sitter hon löst. Rättvist? Nä men hennes jobb är ju också att kontrollera att andra sköter sig. Hon är därmed utsatt för andras girighet. Inte sin egen för där är hon som det verkar helt oskyldig.

Har fler kvinnor på SFI skapat resurser för projekt som väcker intressanta frågor. Knappast. Men gör de ett sämre jobb? Knappast! Männen då? Pojkar i maktställning blir lätt dyra leksaker. Och inom kulturen får vi pubertetsuttryck. Filmkonsulenten Johan Bogaeus gav stöd till ett projekt som syftade till att visa hur en invandrad pojke ska lyckas bestiga dum svensk blondin (Ciao Bella 2007) till förmån för ett projekt som handlar om en "invandrartjej", en flykting från krigets Irak som kämpar för rätten till sitt eget liv (Bella och Real)

Till saken hör att producenten för Ciao Bella och konsulenten som gav stödet visste att vi kämpat för vårt "Bella & Real" projekt sedan 2001 då vi gjorde den första kortfilmen med samma namn. Producenten för Ciao Bella fick också vårt manus 2005. Liksom konsulenten Johan Bogaeus 2005/06. Ändå valde de att rida på mediaframgången med vårt namn Bella. Och 2006/07 producera filmen Ciao Bella. Skrupulöst, omoraliskt, snyltande! Då jag blev inbjuden till en filmfestival i Malmö för att berätta om vårt projekt 2006 visste inte festivalanordnaren om att han släppte in ett katt bland hermelinerna. Upplevelsen då jag kom dit var chockartad. Där skulle nämligen också Ciao Bella med Johan Bogaeus presenteras. En planterad torped ställde underliga frågor som att "Vad har du att tillföra i en film om invandrare?" Psykisk kulturell mobbing gavs ett ansikte. Egentligen kan vem som helst göra en film eller skriva en bok eller forska i vad som helst. Man behöver som en känd författarinna sa, inte vara groda för att skriva om grodor. Till saken hör att min familj ingår i statistiken för invandrarfamilj men det saknar nu betydelse som sagt. Vem som helst har rätt att utifrån sina upplevelser beskriva vad som helst. Och det centrala är att mina upplevelser och erfarenheter ligger till grund för det jag gör. Det sägs så mycket vackra ord om rättvisa och jämställdhet men faktum är att rasismen, självgodheten och den kulturella elitismen försvarar sina förmåner med alla medel. Nu har Kulturrådet lagts ned och det tror jag öppnar nya möjligheter. Rikskonserter har också fått stryka på foten. Nästa att åka är Filminstitutet. Lotta ut medlen istället. Då spar vi administration och pengarna går till verksamhet. Det kan ge helt ny typ av film.

Rätt låt

Året melodifestival utvecklade sig till en välregisserad, spännande och ovanligt musikrik svensk final. Alla låtar var på sitt sätt bra! Att jurysystemet är opålitligt blev dock tydligt. Måns fick flest juryröster med en av festivalens svagare bidrag. Men man kan lita på svenska folket och La Voix med Malena Ernman vann tätt följd av "Snälla snälla" med Caroline af Ugglas mycket värdig tvåa. Det fanns några konkurrenter som Alcazar. Möjligen hade E.M.D haft chansen om de inte fått en sån töntig koreografi och kostym. Då jag hörde låten utan att se dem såg jag för mitt inre en "Il Divo". Alla i olika kläder. En i väst och jeans. En i kostym och t-tröja, en i vit skjorta och läckra byxor. För snygga var de alla tre. Men klädda som broodway dansare på 50-talet blev det inte så lyckat. Stort grattis till Sveriges Television för ett magnifikt arrangemang med mycket bra upplägg och roliga inslag och tack till Petra för ditt professionella och välartikulerade värdskap.

Och visst känns det kul att få rätt. Då jag första gången hörde La Voix så sa jag. Hon kan ta hem "hela skiten".

TV4 sports tre musketörer

Marika Eriksson anför Håkan Boork och Stephan "Lillis" i något som måste vara Sveriges bästa sportreferatteam just nu.  Det är en tät kamp med SVT som också har flera oerhört bra journalister men Marika oj oj oj. Närvaro, kunnande och så bra intervjuare. Vi slipper "Hur känns det" och får  levande intressanta människor framför hennes mikrofon.

Dags för "Lux Libertas"

 - Ljusets och frihetens gudinna.

Medierna rapporterar dagligen om kvinnoförtryck och övergrepp på barn i religioners namn. Islamiska Sharialagar, ondskans ansikte på jorden som jag berört tidigare sanktionerar mord. 

Islam borde anbefalla en andlig intifada mot allt som som stöder Sharia. Må ljuset utplåna detta mörker.

Påven Benedictus som vill "rädda mänskligheten" från homosexualitet var helt införstådd i de omfattande sexualförbrytelser mot barn som pågick bland hans prästerskap. Men han gjorde ingenting för att rädda barnen och mänskligheten från pedofilerna i sina egna led. 

I praktiken tar han inte barnens parti alls. Några kvinnor reste från USA till Vatikanen för att överlämna ett brev. De berättade i brevet om de sexuella övergrepp de blivit utsatta för av en katolsk präst. Istället för att bli mottagna och få en ursäkt kastades de ut. En nioårig flicka som våldtagits av sin styvfar blir bannlyst tillsammans med sin mor för att de gjort abort men styvfadern går fri. 

Må ljuset upplysa den katolska kyrkan som för länge sedan diskvalificerat sig för sin roll. Rensa ut det gamla och renovera hela systemet. Celibat funkar uppenbarligen inte.

Bibelns gamla testamente förespråkar Judarna som Guds folk och ger dem i texten rätt att döda och köra bort oskyldiga människor från sina boplatser. Det har medfört att de inte anser sig behöva respektera andra folkslag. Vilket de också visat.  

Frågan är om förintelsen kan försvara dem deras agerande idag. På sätt och vis åtminstone förklara men inte försvara. Västvärldens folk svek dem då och det sveket kommer man aldrig att glömma. Men Palestinierna har inte varit inblandad i detta svek. De råkade bara bo i Palestina då USA och FN beslöt att ta deras land och ge det till judarna. Må ljuset försona judar och palestinier.

Det finns alldeles för många sekter och kulter som använder sig av Guds ord och vilseför sökare. De söker Gud och förlorar sig själva i hjärntvätt och skrämsel. 

Vad som behövs är en andlig upplysning. Något i Jesus, Dalai Lamas, Gandhis och Buddhas anda och Moses lagar håller ännu. En ny eklektisk väckelse som tar hänsyn till det goda i olika filosofier och är baserad på det omhändertagande och allas lika värde. Där öppenhet, rättvisa, fred och dialog är målet. För ärligt talat utan tro blir det nog ett enda stort kaos. Men Gud bevare oss för en ny ärkereaktionär rörelse i vilken fundamentalistisk form den än tar sig.

Dags för en kvinnlig Guru på scenen. Gärna med muslimsk, judisk, kristen, buddistisk bakgrund.

Nobels fredspristagare från Iran Shirin Ebadi. Aung San Suu Kyi en burmesisk Gandhi. En frontfigur som Golda Meir, en barnens beskyddare som Moder Teresa och en Oprah. Med dylika kvinnor i en världsregering skulle den verkliga kampen mot kvinnoförtryck och barnövergrepp kunna starta.  

En gemensam symbol skulle kunna vara Frihetsgudinnan "Libertas" som har sitt ursprung i romersk mytologi och därför står fri.

Ops! såg att det nu finns ett EU parti som tagit namnet Libertas Intressant. Undrar hur de ställer sig i de frågor som diskuterats här.

Wallenberg avslöjar skamlig omoral

Marcus Wallenberg styrelseordförande för SEB (Skandinaviska Enskilda Banken) anser att löneförhöjning för bankcheferna är ett alternativ då han inte längre kan försvara bonussystemet. Regeringen har krävt inga bonusar för att använda skattebetalarnas medel till att rädda bankerna. 

Sharia barnens helvete på jorden

Låt oss vara klara över vad den så kallade sharialagen står för i praktiken. Män ska har rätt att gifta sig med barn. Dessa "brudar" kan vara under 10 år. Det är pedofili. Övergrepp på barn ingår som en rättighet bland dem som förespråkar Sharia. De är också barnamördare.
Anhängare anser sig ha rätt att avrätta en flicka som blivit våldtagen. Flickor får inte gå i skola och riskerar att stenas eller får frätande syra i ansiktet. 
 

Det här med syra är en populär metod bland dessa kräk då de ska hämnas på kvinnor som inte "vet sin plats". I uppfostran ingår fruktansvärda straff med lemlästning och ren tortyr även av små barn.

En åttaåring togs för att ha stulit ett bröd. Nu ska armen krossas för alltid. En tung jeep ska köra över hans späda arm.

Var finns då dessa Sharialagsförespråkare. Jo bland talibanerna inom Al Qaida. I Afghanistan. Nigeria. Sudan. Iran. Saudi Arabia. Indonesien. Libyen. Pakistan. Somalia. Och inte minst Tjetjenien vars president lovordar hedersmord.

Det finns muslimer som bekämpar denna djävulska fruktansvärda mansshauvinism.

I Turkiet är nu huvudduk förbjudet. Men vi har shariaförespråkare i Finland. Och i Sverige kräver diskrimineringsombudsmannen skadestånd av företag som inte respektera sharia.

Sharia stavas helvetet på jorden. Sharia borde utrotas med alla medel.

Liza Marklund och problemet att be om ursäkt

Häromdagen pratade jag med min hustru Ritva om problemet med människor som inte tar ansvar för sina felsteg. Och så sa jag som exempel. "Jag är ledsen för att du känner dig ledsen för att du uppfattat dig kränkt". Eller. "jag ber om ursäkt för att du upplever dig misshandlad". Skavlands som jag uppskattar för hans förmåga att få sina intervjuobjekt att öppna sig fick trots flera försök inte Liza Marklund att tillstå att hon lurat sina läsare. Han påpekade flera gånger för Marklund att hon vilsefört sina läsare med de inledande orden "Detta är en sann historia..." Och trots detta framhärdar Marklund att hon "är ledsen för att läsare känner sig lurade". Hon ber således inte om ursäkt för att hon har lurat sina läsare. Istället för att göra den pudel hon borde göra medverkar hon till att förstärka upplevelsen av en människa som inte klarar av att fullt ut ta ansvar för sitt felsteg. Marklunds försök att klara sig ur situationen tycks vara en ganska vanlig svaghet. Det uppvisar i alla händelser en kvinnas ovilja att tillstå att hon inte bara fört sig själv bakom ljuset utan också skapat förvirring  hos dem som respekterar henne som författare. Tragiskt och vackert i all sin sårbarhet.
I Livet från den ljusa sidan förklarar Jack Nicholsons rollfigur Melvin hur han kan skapa rollfigurer som kvinnor kan känna igen sig i. Melvin svarar "Jag tar en man och sedan tar jag bort allt som rör ansvar och så får jag en kvinna". Vi skrattar men vad som är tragiskt är att män uppfattar det som sant. I min värld tar kvinnor ett oerhört praktiskt ansvar men vissa, som Marklund klarar inte av det känslomässiga ansvaret och gör precis som Marklund, ber om ursäkt för att andra "upplever sig svikna, lurade, överkörda eller bedragna", inte för att man har svikit dem.

Malena Ernman vilket bombnedslag

Satt och zappade och hamnade på Melodifestivalens sista låt "La Voix" i någon slags delfinal i Malmö. En fantastisk röst uppenbarade sig fast man inte såg någon sångerska. Gåshud! Så delade en grupp dansare upp sig och fram trädde Malena Ernman.  Vilken låt och vilket framförande. Äntligen något nytt. Suget i Malenas ögon är nästan galet farligt. Dynamiken i hennes röst bedövande bra. Och min enda tanke var - "Hon vinner hela skiten". Ursäkta språkmissbruket. Går hon vidare från Globen så har hon stora chanser att ta hem hela tävlingen. Stort Grattis också till Fredrik Kempe  som skrivit låten och fixat ihop det med Malena.