Det går många program om "Sjukligt samlande" på TV nu. TV5 här. "Extrema samlare" TV 3. Om man använder Livskompassen för att analysera det tvångsmässiga beteendet så finner man att personen är låst i sin "Försvarare". Ett "sunt" samlande har sitt ursprung i att spara och lägga på hög för sin överlevnad. Det kan utvecklas till ett specialintresse där man samlar på en sorts föremål. Och så blir man exempelvis filatelist (Frimärkssamlare). Man katalogiserar och har god ordning på sitt samlande. I dess kanske mest konstruktiva form får man också ett socialt utbyte inom sin intressegrupp där man delar erfarenheter och kunskaper. Hela Livskompassen finns med och alla delar av människan medverkar. Vad som kännetecknar sjukligt samlande är att det motverkar sitt syfte och undergräver människans överlevnad. Det förstör relationer och det gräver ned samlaren i damm och ohyra. En i sammanhanget helt meningslös liten pryl övervärderas och tar bort känslan för medmänniskan. Materialismen i sin kanske värsta form växer till sophögar som faller sönder inifrån och både bokstavligt och bildligt begravs människan i sitt eget samlande.
Psykologer som specialiserat sig på tvångsmässigt samlande menar att dessa ofta mycket ensamma människor betraktar sina "ägodelar" som livsnödvändiga. En tio år gammal katalog "kan ju innehålla någon viktig uppgift". Naturligtvis finns detta beteende i mindre omfattning hos många av oss. Tidningar som aldrig blir lästa. Gamla minnen som ska sparas. En effektiv metod för att bli av med gammalt skräp är att byta bostad.
"Man upptäcker inte att man är begravd förrän man börjar gräva sig ut"
(Jim, sjuklig samlare i TV-dokumentären -"Samlandet förstör mitt liv")
