Svenska fotbollslandslaget i EM 2008 brast i ledarskapet.

De negativa förväntningarna som jag skrivit om i tidigare inlägg slog tyvärr in som förutspåtts men också på ett sätt som kom i alla fall för mig oväntat. Spanien spelade ut oss i andra halvlek. Och Ryssland körde över oss.
Svenska fotbollslandslagets styrka har alltid legat i laget, ledarskapet och organisationen. Dessa kvaliteter var som bortblåsta. Vi uppträdde inte som ett lag. Var fanns sammanhållningen, gemenskapen och stödet. Det var snarare Zlatan och "vattenbärarna". Henrik Larsson hade flera skottillfällen mot Spanien men sköt inte. Nu vet vi varför. Vår lagkapten Fredrik Ljungberg fick i matchen mot Ryssland (0-2) gnäll då han inte väggade tillbaka till Zlatan utan sköt själv från ett perfekt läge mitt i slottet. Den irritation som drabbade Fredrik pissade han vidare på Källström då Kim sköt utifrån ett hyfsat läge. Källström svarade Ljungberg med en minutlång ramsa skällsord och svordomar. En lagkaptens viktigaste uppgift är skapa sammanhållning och lagkänsla. Fredrik övertog bindeln efter Mellberg 2006. 

Ljungberg och Mellberg rök ihop och började slåss på en träning. Det var inte första gången just dessa två bråkade. Mellberg tog sedan konsekvensen av sin oförmåga och avgick som lagkapten. Kanske Lagerbäck borde ha funderat ytterligare ett varv på lämpligare lagkapten. 

Valet av Fredrik Ljungberg som kapten är sannolikt ett embryo till ihopklappningen. Han har i alla fall inte vunnit den respekt som en lagkapten ska förväntas äga. Helt klart är att Mellberg, Zlatan och Ljungberg inte är de såtaste vänner. Deras inbördes irritation kan ha legat där och gnagt och skavt och sådant påverkar alla. Henrik Larsson hade varit en lämpligare karaktärer som lagkapten. Han hade enat och förenat. Under EM -08 präglades svenska landslaget av oro, irritation och disharmoni. Alltför många saknade förtroende för sig själva och spelidén. Den för mig stora positiva överraskningen var annars Olof Mellberg. Även om Petter Hansson knäade in ett mål hade jag hellre sett Tobias Linderoth bredvid Olof Mellberg. Försvarets tröghet sidleds blev tydlig vid Spanienmatchen (1-2 målet) och uppenbar mot Ryssland. Det hade Tobbe eller Anders Svensson kanske kunnat råda bot på. Att Sverige skulle vara ålderstiget och att det därför inte höll tror jag inte på. Tyvärr tror jag det föll på ledarskapet både på och vid sidan av plan. Förbundskaptenens uppgift är att bygga ett lag. Varje lagdel kräver en ledare och en spelmotor. Hela laget kräver en kapten som håller ihop. Isaksson var ingen trygg målvakt och därmed inte den ledare som är så viktig längst bak. I försvaret fanns en desavouerad Mellberg. På mittfältet hade vi en ifrågasatt Anders Svensson och en ännu mer ifrågasatt Daniel Andersson. I anfallet en Henrik Larsson som nästan bad om ursäkt för att han var med. Och på sidan en Lagerbäck som kämpade med en Zlatanprimadonna och en kritisk press. Hur man än vrider och vänder på detta så är förbundskaptenens val av lagkapten antagligen en nyckel. Hade han andra val än Ljungberg? I rådande läge med en osäkerhet på Henrik Larsson fanns inte så många att välja bland. Nu är det inte bara ledarskapet som fallerat. Tekniken och passningsspelet och förmågan var utifrån det uttagna spelarna på en ganska medioker nivå. Många har underpresterat. Förutom de sista 20 minuterna i första halvlek mot spanjorerna. Då visade svenska landslaget vad det kan förmå i sina bästa stunder. Sedan föll korthuset ihop. Drivet, självförtroendet, förmågan försvann med Zlatan. Och i ryssmatchen var vi aldrig med. Guus Hiddink, holländaren som är Ryssland förbundskapten har dock gång på gång visat prov på excellent ledarskap. Det skulle inte förvåna mig om han tar Ryssland till final och varför inte till mästare.

Grekland - Sverige 0-2

En match där Sverige spelar fotboll och Grekland förödmjukar både sporten och sig själva. De må ha vunnit EM genom att tråka ut både motståndare och publik. Men fyra år senare är spelarna fyra år äldre. Och detta veteranlag förmådde inte åstadkomma något på egen hand. De fyra chanser de fick orsakades av våra tre innerförsvarare och målvakt. Mellberg och Petter Hansson höll på att nicka in bollen i eget mål. Daniel Andersson fick något slags hybris och började dribbla utanför eget straffområde. En långsam gammal grek tog bollen enkelt av honom och höll på att göra mål. Isaksson hamnade fel på en frispark och kastade sig alldeles för tidigt. Hade han varit aktiv och rätt placerad hade han antagligen aldrig behövt kasta sig. Så Sverige som mötte ett icke anfallande långsamt Grekland blev egentligen aldrig prövat. De gånger innerförsvaret hamnade i problem såg det dock oroligt ut. Hur ska de ha en chans mot snabba och tekniska spanjorer? Anfallarna då. Ja Henrik Larsson hade två gyllene tillfällen där han tidigare alltid sköt. Nu försökte han passa. Märkligt med denna borne målskytt. Mot andra lag måste man ta tillvara på de målchanser man får. Nu fick Sverige ändå ett mycket vackert 1-0 mål tack vare Zlatans direktskott på Henrik Larssons fina väggpass. Petter Hansson snubblade in 2-0 målet mot tre trötta greker. Det visade vad kraft och vilja kan åstadkomma mot greker som passerat senast utgånget datum. Jag trodde Sverige skulle stå för pinsam 0 poäng insats i EM. Men får revidera mig. Sverige spelade bra och har redan överträffat alla mina förväntningar. Riktigt bra spel på mittfältet och med flera snygga anfall. Grekerna däremot får åka hem med svansen mellan benen. Trist att det stora glädjeämnet Chippen, Christian Wilhelmsson, måste lämna EM med lårskada. Hade gärna sett honom mot spanjorerna. Att Fredrik Ljungberg var lysande i denna match kan eventuellt åtminstone delvis förklaras med det dåliga motståndet. Högerbacken Niclas Alexanderssons skada innebär kanske att vi får in Fredrik Stoor. Inte en sekund för sent. Mot Spanjorerna krävs det kvicka fötter. Hur ska de då gå för Olof Mellberg och Petter Hansson som innerbackar? Vilka karuseller de kommer att få åka på lördag. Och Isaksson som chansspelar och åtminstone hitintills inte ingivit trygghet. Daniel Andersson som defensiv innermittfältare var inte dålig men motståndet var inte heller svårt. Vi hade mot Grekland en försvarsdiamant av kraftfulla och modiga killar men som inte är spelförare och som är svaga tekniskt och i passningsspelet. Det håller inte i fortsättningen. Jag vidhåller att Linderoth eller Svensson bör sättas in som mittback bredvid Mellberg.

Sverige - Ukraina 0-1

Landskampen mot Ukraina befäster intrycken från Slovenienmatchen. Ukraina som inte kvalificerade till EM ställde upp med ett ungt och hungrigt lag utan sina stjärnor och spelade ut Sverige. Överlägset flest antal chanser och skott på mål. Så deras seger var rättvis. Att Sverige med detta lag skulle ta sig vidare till kvarten är ett önsketänkande som kräver en mirakulös förändring.
Klart är att varken Rami Shaban eller Isaksson är några toppmålvakter. De inger därmed inte den trygghet som behövs. Mittbackarna Olof Mellberg och Peter Hansson har inte fötter eller spelsinne att starta anfall eller driva passningsspel. De är orörliga i sidled och snabba forwards gör slarvsylta av vårt innerförsvar. Det visade både Slovenienmatchen och denna match. Högerbacken Fredrik Stoor är den som har snabbhet, teknik och speluppfattning. Han är försvarets lysande stjärna men har ingen given plats i Lagerbäcks uppställning. Stoor och Chippen skulle på högersidan kunna bli mycket giftiga. Om Chippen nu har den lagkänsla som krävs för att uppmärksamma överlappen och spela Stoor då han kommer på sina "Roland Nilsson"-löpningar. Chippen missade detta mot Ukraina och fortsatte själv med boll och dribblade bort sig. Trist att se. Alternativet skulle kunna vara Sebastian Larsson då han har tekniken men de senaste landskamperna har inte varit lyckade. Elmander var heller ingen uppmuntrande syn. Skadade sin fot men såg innan dess inte särskilt hungrig ut. Han borde vara det om han nu ska slåss om en plats i startelvan. Så hur EM 2008 ska bli något annat än ett pinsamt lidande för svenskt vidkommande har jag svårt att se. Men överraska mig gärna. Vilka måste då kliva fram och ta för sig, ja mittfältet har inte precis visat upp sig i träningslandskamperna. Samtliga utom Linderoth har underpresterat. Chippen var ganska bra mot Slovenien men han har varit ojämn. I EM krävs det att alla fyra på mitten reser sig och gör en kraftinsats som i alla fall hitintills inte synts till. Av det vi sett måste ändå startelvan på mitten bestå av Ljungberg, Svensson, Källström och Chippen. De har alla potential. Kan de få ut den?

Fotbollslandskamp Sverige - Slovenien 1-0

En pseudohändelse, javisst men ändå. Sista matchen inför EM och Slovenien en andra klassens fotbollsnation rev stora hål genom både mittfält och försvar. Sverige saknar playmaker i försvaret. Det måste åtminstone finnas någon mittback som kan klara ett offensivt uppspel. Andreas Isaksson som sista utpost har inte heller fötterna. Och alltför många saknar bollkänsla. En svensk försökte nicka en boll och tog den klockrent på armen. Att domaren inte blåste straff och att inte assisterande vinkade är märkligt. Om vi möter ett snabbt och tekniskt spelande lag kommer det att bli svårt för flera av våra försvarsspelare. Så har vi ytterbackarna. Micke Nilsson vänsterback med högerfot? Vart tar de löpningarna och inläggen vägen? Den positiva överraskningen var återigen högerbacken, Fredrik Stoor. Bäste svensk idag. Men han kan knappast bära upp hela försvaret. Mittfältet då. Ja chippen bra som vanligt. Men han skulle ha blivit utvisad för en eftersläng. Spark i skrevet! på en sloven. Han gjorde en Beckham men slapp det röda. Så när ser vi nästa korkade eftersläng? I EM? Tobias Linderoth gladde med sin kämpainsats och sitt mål men så mycket mer blev det inte. Tyvärr finns inte mycket mer att säga om mittfältet. Eftersom Lagerbäck tycks vägra använda den bäste, Kim Källström så får vi ingen playmaker där heller. Offensivt däremot har vi väldigt bra forwards. Sex toppspelare med bra teknik. Tänk om man kunde få se tre av dem i startelvan: Henke, Zlatan, Elmander (eller Allbäck). Och några playmakers på mitten. Ljungberg, Källström, Chippen. Och därmed blir det följande backar: Stoor, Mellberg (i brist på bättre) samt Micke Nilsson. Ett spännande alternativ till mittback vore Anders Svensson eller Tobias Linderoth. Om Tobbe vore lite längre och helt skadefri skulle han vara en perfekt mittback. Det vore intressant.
I EM kommer inte domarna att blunda och där hade vi inte vunnit denna match. Det går inte att komma ifrån att den stora osäkerheten/svagheten ligger i avsaknad av en spelande mittback och en match otränad målvakt.

Diskriminerande Muslim ska enligt DO ha skadestånd

Manlig muslimsk praktikant vägrade hälsa på en representant för det företag där han skulle praktisera. Skälet var att representanten var en kvinna. Diskrimineringsombudsmannen tar mannens parti och försvarar mannens rätt att kränka kvinnans ära och heder. Ja DO stämmer Arbetsförmedlingen därför att den muslimska mannen förlorade praktikplatsen. Var i världen kan man komma och ändra på de samhälleliga förutsättningarna och förnedra värden? Var i världen kan man komma och säga "Jag tar inte seden dit jag kommer" utan här får ni anpassa er till mig och mina regler. Var i världen ger man en invandrare rätt att bestämma den samhälleliga och sociala koden? Definitivt inte i någon av de muslimska länderna. Om detta är riktlinjerna för DO bör DO få nya riktlinjer. DO´s Katri Linna påstår att Arbetsförmedlingen gjort en allvarlig felbedömning och kränkt muslimen och kräver 160 000 i skadestånd. I själva verket är det muslimen som kränkt en kvinnlig medarbetare och satt sin egen religiösa eller kulturella övertygelse över det land som tagit emot honom. Den muslimska mannen borde veta att det finns kvinnor på svenska företag. Den muslimske mannen borde känna till att i Sverige har vi en social kod som innebär att man hälsar genom att ta människor i handen. Givet dessa förutsättningar borde han inse att han var diskvalificerad varje arbetsplats där det finns kvinnor. Felet ligger därmed helt och hållet på en fundamentalistisk muslim. Att DO ger stöd för män att vanära och förtrycka kvinnor är ytterligt utmanande. DO undergräver trovärdigheten och sitt oerhört viktiga uppdrag att skydda människor mot kränkningar.

Paul Potts i Solnahallen. SQUEEEK

Fenomenet Paul Potts skandinavienturné erbjöd inte Globen eller konserthuset eller Cirkus utan Solnahallen. Vi bokade ändå tidigt biljetter för att få hyfsat bra platser på parkett och mitt i. Framträdandet, orkestern och till och med scenen var okej. Märkligt nog även akustiken åtminstone där vi satt. Men de trånga raderna och och fläktarnas brummande var inte okej. Och värst av allt var slutet på konserten då en grupp om fem personer plötsligt med mycket stora problem skulle ge sig av. Sidodörrar öppnades under väldigt störande gnissel och gnäll. Om det bara varit en gång hade det väl varit acceptabelt. Men medlemmar av denna grupp kom sex, sju gånger fram och tillbaka. Under slutnumret "Time to say Goodbay" blev det så störande att flera människor i publiken reste sig och sprang fram till vakterna för att få dem att stänga. Det hjälpte nu inte. Under paradnumret extranumret "Nessun Dorma" den sång som äntligen fick mig att känna något av det som jag upplevde första gången jag såg och hörde Paul Potts, ja då började människor åter släppas ut och in igen vid den gnällande porten. En i publiken fick spader. Äntligen stängde vakterna snabbt dörren. Men skadan var skedd. Jag tyckte synd om vakterna som sedan fick mycket kritik från publiken då de lämnade lokalen. Men kära vakter. De som släpptes ut skulle inte fått komma in samma väg. Hänsyn till den lilla gruppen med problem var verkligen inte viktigare än hänsyn till Paul Potts och hans konsert och den publik som satt kvar. Men felet från början var att förlägga konserten till Solnahallen och att anlita oprofessionella vakter. Paul Potts hade varit värd mer än den billigaste lösningen.

Rödbydomen friade pappan.

Tingsrättens friande dom är en seger för den linje som jag fört fram i tidigare inlägg. Försvaret lyckades övertyga rätten om att mannen i sin desperation och vanvettiga skräck inte längre var psykiskt tillräknelig och saknade både omdöme och förmåga att handskas med situationen. Det var inte nödvärn längre utan panisk, vanvettig reaktion på en långvarig inte bara hotfull belägring utan i en upplevelse av livsfara som ledde till extrem psykisk utmattning. Chockade föräldrar till dödade och skadade barn kan omöjligt förstå eller acceptera detta perspektiv. Naturligtvis måste åklagaren överklaga. Och de kan mycket väl vinna för sin sak i nästa instans men sannolikt går detta hela vägen till HD och domslutet där blir väldigt intressant. Skulle pappan dömas så ska föräldrarna till de angripande ungdomarna ha motsvarande straff. Mobbarnas föräldrar kan inte ha undgått vad som pågick i Rödby och deras ansvar är ofrånkomligt. De laddade geväret. Dessutom måste polis och socialtjänst ställas till svars oavsett domarna. Tragedin har delat byn och ställt stora moraliska livsfrågor på sin spets. Att tingsrätten skulle vara sista instans är därför omöjligt. Ärendet har alltför stor juridisk vikt. Hur ställer sig svenskt rättsväsende är en fråga för högsta instans HD. Och där ska man inte ta hänsyn till konsekvenser av en friande eller fällande dom utan strikt se till skuldbördan. Många faktorer ska vägas in. Pappan höll ett gevär. Tonåringarna gick rakt mot en i detta läge av skräck och sannolikt hat galen man med gevär. Högst troligt blir pappan dömd i HD. Frågan är då vad för slags straff han får. Skyddstillsyn är inte möjligt då man endast menar att pappan var "galen" vid skottillfället inte efter. Det kommer att bli ett dilemma för domarna. Svenskt rättsväsende har en märklig tradition av att skydda angripare och döma offer som försvarat sig. Kanske kan vi hoppas på ett trendbrott.