Lördag eftermiddag tung i huvudet. Zappar in på TV 3.
Skönheten och Nörden. Nån reality såpa om "dumma blondiner" och "fyrkantiga nördar" Amerikansk realityserie från 2005. Säsong 2. Trean visar typ fem avsnitt i rad och jag blir liggande fascinerad över det som utspelar sig. Jag har sällan haft så roligt. Och inte blir det sämre av att jag plötsligt ser "Woody Allen" framför mig.
Josh "woody" Herman, en av supernördarna, med sin damaxelväska. Josh "spelar" med äkta personlighet upp en ung Woody Allen karaktär som nästan slår Allen i sin ständigt närvarande oro för otillräcklighet, panikångest som riskerar att brisera vilken sekund som helst och oförmåga att närma sig kvinnan. Ja jag vet att det verkar hemskt att ha roligt åt detta. Men jag tokskrattar. Ögonen rinner och jag har sällan haft så roligt. Man måste se detta och ser man Woody Allen framför sig blir det ännu mer underhållande.
