söndag 9 november 2008

Aisha Ibrahim Duhulow stenad till döds













Aisha Ibrahim Duhulow, en trettonårig somalisk muslimsk flicka blir våldtagen. Hon anmäler det och avrättas för utomäktenskaplig förbindelse. Hennes armar och ben binds. Hon grävs ned. Hon ska inte kunna röra sig då man långsamt har ihjäl henne genom att kasta stora stenar mot hennes späda barnkropp.
















Ett barn som sprang fram till Aisha under avrättningen sköts också ihjäl.

Det finns så många outhärdliga detaljer i detta så jag har behövt en vecka på mig att bearbeta, skriva ned tankarna och känslorna. Många har pratat om hämnd. Tortyrens mest fruktansvärda metoder. Ställ upp alla som var inblandade i avrättningen och döda dem med långsam lemlästning. Ja sådana tankar har spridits på nätet.

De första hatkänslorna kan framkalla de mest vedervärdiga förslag. Antagligen inte allvarligt menade men ändå uttryck för en vanmakt. Situationen i Somalia är vedervärdig. En hel kontinent ser på och klarar inte själva av att ta ansvar för sitt eget folk. Men nu handlar det om ett litet flickebarn som "avrättades" på ett enligt sharia korrekt sätt.

Barnamordet är en provokation mot både Gud och människa och den humanistiska grundsyn som idag bör genomsyra oss. Rapporten om mordet var ett uppvaknande. Det finns idag människor som tänker och handlar utifrån något som är lika otänkbart som Hitlers koncentrationsläger.

Som konstnär finner man bara ord och bilder. En idé var att göra ett stort antal bilder med kvinnor som stenats ihjäl. Nedgrävda upp till barmen. Bilderna finns på nätet så det är bara att utgå från dem. Visa upp denna sida av muslimska världen och indirekt förbanna religionen.

Gör en vandringsutställning med stora plakat på alla torg i Sveriges städer. I praktiken är det kanske inte Islam utan en i grunden förvriden kultur som rättfärdigar ett bestialiskt "rättssystem".

Somalia då. Landet där detta ägde rum hur bestraffar världen detta rättsvidriga uttryck? Och vad gör vi i Sverige med människor som uppenbart demonstrerar mot allt som vi nu byggt upp med principerna om de mänskliga rättigheterna.

Vi har ju en ganska omfattande invandring av människor som uppenbarligen tar med sig värderingar som vi trott oss mer eller mindre utrotat. Nu invaderas vi av dylika tankesätt utifrån. Ett exempel är slöjorna. Vi hade dem för 100 år sedan. Det innebar att en kvinna ansågs naken om hon visade sig utomhus utan sin huvudduk.

Idag är det muslimska slöjor som övertagit huvudduken. Det trista är att även muslimska kvinnor försvarar detta klädestvång. Jo man pratar i media om sina "självvalda slöjor", vilket inte är något annat än ett självbedrägeri. Det är bra att förtryckande och inhumana värderingar luftas. Då har vi en chans att få till en dialog.

Journalisten Cherin Awad som tidigare gått ut och försvarat stening, tar nu tillbaka sin åsikt om att det är rätt att stena kvinnor. Men hon ska fortfarande ingå i SVT -redaktionen och Halal TV. Trovärdigheten är redan noll med hennes uttalande. Och med det som nu inträffat blir hennes åsikt svår att smälta. Ändå måste hon och andra manipulerade kvinnor få ett forum.

Frågan är om de stärker sin trångsynta värld på bekostnad av humanismens och demokratins principer. Ett forum förutsätter dialog. Dialog förutsätter att vi lyssnar på varandra. Det vore intressant om Halal -TV´s reportrar intervjuade "sina egna" för att ge en egen bild av sin egen kultur. Att åka runt på stan och söka en bild av Sverige är naturligtvis också viktigt utifrån sin egen bildning. Men det blir inte intressant för andra.

Börje Peratt