Åklagare Peter Claesons omdömeslöshet orsakar rättshaveri.

Åklagaren Peter Claeson är besviken för att det blev en friande dom för läkaren som han åtalat för att ha bragt ett redan dödssjukt spädbarn om livet. Många andra är besvikna över det bristande omdöme som Peter Claeson uppvisar då han över huvud taget drev detta mål till åtal.

Den enda som inte är besviken över sin förlust är väl advokaten och målsägarbiträdet Peter Althin som ler hela vägen till banken. Ännu ett spektakulärt mål där Althin fått estradörrollen utan ansvar.

Men åklagare Peter Claesson är osäker på om han ändå inte ska driva åtalet till nästa instans och ytterligare belasta samhället med ökade kostnader och ökade lidanden. Med den omdömeslöshet han uppvisar borde han själv ställas inför en prövningsnämnd för olämplighet. Peter Althin fortsätter le åt ytterligare möjligheter till förstärkning av kassan.

Gratulerar både Solna tingsrätt och den åtalade läkaren för en friande dom. Allt annat skulle ha varit en katastrof.

Fakta är att barnet var döende och dess neurologiska skador gav sådana konvulsioner att föräldrarna under sannolikt hysteriska former bad om hjälp. Att föräldrarna sedan skuldbelägger en läkare som inte har ett dugg med barnets dödskamp att göra är minst sagt groteskt. Man skulle kunna kalla det patetiskt om inte föräldrarnas orättmätiga strid för att få reda på vad som hände kostat 3 år av deras eget och av sjukvårdande personals liv. Så onödigt och så illa! Skammen vilar tung över dem som drivit detta.

Dråpåtalad läkare utsatt för ett rättshaveri

Åtalet mot den dråpdömd läkaren som antas ha förkortat livet på ett redan dödsdömt spädbarn blir alltmer groteskt. Åtalet borde aldrig ha väckts.

Fakta är att spädbarnets skador var av den art att det led av grava neurologiska störningar, sannolikt smärtor och det var chanslöst. Föräldrarna var helt naturligt i ett upplösningstillstånd och plågades svårt av att se barnet lida.
De ställde krav på sjukhuspersonal och läkare att lindra plågorna. När barnet sedan dog vilket låg helt i linje med diagnosen vaknade något hos föräldrar som närmast kan liknas vid orimlig skuld. Eftersom föräldrarna inte förmådde bära skulden själva projicerades de den på läkaren. Detta enkla samband borde ha lett till ett avfärdande av en nu ytterligt tveksam rättegång.

Men med Advokat Althin får man räkna med att det blir en spektakulär tillställning och naturligtvis ett bra kassaflöde ned i advokatens redan tunga kassakista.

Denna rättegång har inte ett dugg med rättvisa att göra. Tvärtom. Att anklaga en läkare som kämpat för att rädda liv och lindra lidande är en stor orättvisa. Tyvärr så har man också förstört denna stackars läkares liv och karriär alldeles oavsett utgången. Denna skada får föräldrarna ta på sig och den skulden är deras.
Om någon slags juridisk rättvisa skipas så frias läkaren alldeles oavsett Althins retorik och inkompetenta anklagelser.