Nöden har ingen lag

Den som utsätts för ett angrepp har rätt att försvara sig, det kallas nödvärn. Man kan till och med frias om man försvarar sig med vapen i ett nödvärn som slutar med att angriparen dör. Hur rättvisan tolkar, värderar och bestraffar kan således innebära såväl fria som fälla. I Sverige har det påfallande ofta hänt att ett offer som blivit angripen senare blir fälld för att han försvarat sig med mer våld än nöden kräver. En knivman som hotar att döda barnen i en familj tränger sig in i familjens hem och blir nedslagen med hammare. Pappan döms till ett års fängelse för att ha använt mer våld än nöden kräver. Rätten anser sig kunna sitta i en rättssal och bedöma detta! Gemene man menar att pappan har all rätt att till och med slå ihjäl angriparen. I USA räcker det med att en främling kommer in på en tomt för att ägaren skall kunna skjuta främlingen. Så vill vi inte ha det i Sverige. Men var går gränsen? När man tydligt kan identifiera en angripare som uttalar mordhot och har vapen i hand så har denne person kraftigt sänkt sitt rättsliga skydd. Om personen dessutom går till fysiskt angrepp är det omöjligt att sätta gränsen för nödvärn. En pappa vars familj blir angripen är inte längre iskall och försiktig. Förnuftet blåser all världens väg och adrenalin och försvarsmekanismer och rent av killerinstinkt är det som pumpar i ådrorna. Det kräver en enorm självbehärskning och långt gående träning för att kunna avgöra vad som räcker. En livsfarlig angripare måste elimineras på ett säkert sätt. Inte bara avväpnas utan fysiskt sättas ur spel. Ja det är så man fungerar om man inte kan fly. Om man som i Rödby och som hos pappan som försvarade sig mot knivmannen, även har en familj vars barn är hotade då kan man inte fly. Då återstår att eliminera. I Rödby finns även det för rättvisan beklämmande faktumet att polisen trots flera uppmaningar inte kom till den utsatte familjens hjälp. De angripande ungdomarna hade länge hotat och våldfört sig på familjens barn. Angriparna hade passerat stadiet för mobbing och kränkningar och nu gällde det mordhot. När angriparna går in på familjens tomt och med vapen och tillhyggen attackerar den försvarande fadern har de moraliskt förlorat allt rättsligt skydd. Det är då nödvärn. Fadern som då har tunnelseende kan inte avgöra vilka slags vapen ungdomarna bär på. De är livsfarliga! Att fadern laddar om hagelbössan saknar betydelse. Angriparen var på väg mot honom. Med ett vapen i hand var det en självklarhet att ladda geväret. Felet var att han hade en hagelbössa. Men här hade situationen gått så långt att pappan var desperat och sjuk av rädsla och hat. Om hans psykiska tillstånd vid tillfället för angreppet från ungdomarna medför att han frias är vi många som inte protesterar. Om han fälls kommer det att ge stöd till fortsatt mobbing och angrepp och övergrepp även i andras hem. De som också borde stå åtalade förutom de angripande ungdomarna, är deras föräldrar och polisen som återigen visat prov på stor brist i sitt uppdrag att skydda människor.

Engla - När sorgen är större än hatet

Mordet på Engla måste vara det värsta som kan drabba en förälder. Denna human predator, detta rovdjur som utfört dådet har i mångas ögon förlorat rätten till sitt liv. Ändå är det sorgen som bedövar. Vilket straff mannen än får kan det inte bringa Engla tillbaka. Barn i alla tider har fostrats att inte följa med främlingar. Barn i alla tider har tutats i att inte ta emot godis från någon man inte känner. Vi har fått en del av vår tilltro till människan grundstött i och med denna fostran. När den sedan bekräftas som relevant borde man ju kunna förstå den. "Ja det finns sådana här rovdjur!". Men brottet är så bestialiskt att det blir ofattbart. Hur kan man drivas till att förgripa sig på och döda ett litet barn? Det är nu jag längtar efter ett visdomsord. Astrid Lindgren, Vad hade du sagt? Dr Phil predikar att varje förälder ska vara misstänksam mot alla, särskilt grannar. Den där vänliga och hjälpsamma, öppna och trevliga grannen kan vara en pedofil. Likaså vår kloka, snälla och mysiga farfar. Var som helst kan det finnas ett mänskligt rovdjur som bara lurpassar på ögonblicket att övermanna barnet. Även om Dr Phil svingar vilt i sitt försvar för barnet så är ett övergrepp så fruktansvärt, så tragiskt att vi får vara beredda på att bli offer allihop. Alla vi män som älskar att umgås med människor, både gamla och barn hamnar plötsligt bland de misstänktas skara. Några få förvridna psykopater förstör för så många. Hur ska man identifiera dem? Det finns antagligen signaler både öronbedövande larm och små finstilta. Det jag kommer först att tänka på är respekt, grundläggande moral och känsla för rättvisa. Men så enkelt är det inte. Man har ju avslöjat präster och domare som systematiskt kränkt barn. Hur ska vi då finna predatorerna och desarmera dem? En högriskgrupp är de våldtäktsdömda. Ja vi får kanske till och med till dem räkna sådana som varit anklagade flera gånger men inte blivit dömda. Även om det här kan finnas många oskyldiga så är det ändå en grupp som man först och främst måste ha luppen på. Det är hemskt att generalisera men ett steg är trots allt att synliggöra var predatorerna bor, var de jobbar och hur de rör sig.

Stigmatisera predatorerna?
En slutsats är att en som bevisligen begått våldtäkt kanske inte en gång men två bör få en permanent fotboja. Eller en slags sökbar diod implanterad omöjlig att ta bort. Javisst ett fruktansvärt ingrepp i integriteten och en risk för att trubba av samhället. Medveten om att alltid vara iakttagen kanske det kan leda till färre brott. Terapeutisk behandling kan naturligtvis fungera på några men inte alla. Jag vill inte slå undan benen för en sådan verksamhet. Det räcker med att ett barn slipper utsättas för hot efter en lyckosam behandling för att terapi måste anses värdefull. Ändå i sorgens ögonblick måste jag tillstå att jag inte skulle ha något emot om mannen valde att avsluta sin vandring. Ett värre straff är antagligen det han kommer att få på fängelset. Men tänk om han döms till rättspsykiatrisk vård med möjlighet att släppas ut då man anser honom frisk. Jag hoppas att det bildas någon slags Englagrupp som tar till sin uppgift att bevaka dylika män i allmänhet och denna man i synnerhet. Tyvärr blir det då svårt att inte känna hat och vilja göra processen kort. Hur ska vi göra för att rensa samhället på dessa rovdjur? För någon vecka sedan avslöjades en man som satt och distribuerade barnporr. Han släpptes efter förhör! Hur lugn blir man som barnförälder då? Polisen hade bra tips på mannen som mördade Pernilla och sedan Engla. Om polisen gått på tipsen kring Pernilla och jämfört DNA så hade Engla levt idag. En skugga faller över de poliser som underlät att följa spåret. Och de lider säkert idag. Men Englas mor. Vad ringer i hennes öron vilka bilder har hon? Fruktansvärt.

Den olympiska elden falnar

Stefan Lindeberg ordförande i Sveriges Olympiska kommitté menar att det är förskräckligt att folk över hela världen demonstrerar mot OS i Kina till stöd för Tibet och de mänskliga rättigheterna. Han reagerar särskilt stark mot det våld som har riktats mot fackelbärare. I sin argumentation använder sig Stefan framför allt av ord som frihet och den symbol av fred mellan folken som facklan står för. Förstår Stefan vad han säger? Är det rimligt att Kina som så flagrant står för ofrihet och våld mellan folk ska få använda OS-symbolen utan att världens folk protesterar? Stefan menar att vi inte ska vika ned oss för kraven på bojkott av OS- invigningen. Jag håller med Stefan om att det vore fel att rikta våld mot fackelbärare. Den situation han refererar till rör en man som försökte ta facklan ur händerna på en fackelbärare i London. Demonstranten var inte ute efter att skada någon, han ville åt facklan. Incidenten skapar nu oro inför den fortsatta fackelstafetten. Gunilla Lindberg som representerar Internationella Olympiska kommittén och som var överens med sig själv om att någon bojkott inte skulle skapa eko i Europa diskuterar nu att stoppa det fortsatta fackeltåget. Ja det är ju förståeligt eftersom ekot har övergått till ett larm. Enda sättet att få tyst på protesterna och larmet är att vika ner sig. Det ska bli intressant att se hur många statsmän som tänker sitta bredvid de kinesiska under OS-invigningen. Det ska också bli intressant att se hur kineserna hanterar en eventuell invigningsbojkott från något land. Vi är inte där ännu. Men om Stefan och Gunilla tror att man idag kan hålla isär idrott, OS och politik så vägrar man se det som blev så tydligt vid Hitler OS -36. Kina-OS står för kränkta mänskliga rättigheter och mordet på Tibets folk och kultur. Att Kina då ska få hålla den olympiska elden och paradera inför hela världen ostört och utan protester vore en skam och brist på civilt kurage. När nu den olympiska elden falnar och osar skam kommer sotet att lägga sig på alla som blundar.

Bojkotta OS-invigningen

Den franske presidenten Nicolas Sarkozy meddelar att det kan bli fråga om en fransk bojkott mot OS-invigningen i Peking.
"Det kommer inte att ge något eko i Europa", säger IOK-ledamoten Gunilla Lindberg till eurosport.se
Kära Gunilla. Det kommer att dåna i Kina och i Asien och inte bara eka i övriga världen utan bli förstasidesnyheter. Och framför allt kommer det Tibetanska folket att känna ett värmande stöd från resten av världen. Gunilla påstår att vi i Sverige inte stöder en bojkott av OS. I detta fall rör det invigningen. Och stödet för en bojkott av invigningen gäller i alla fall mig. Jag hoppas att också Belgien följer Frankrike. Skulle det visa sig att många andra länder stöder bojkotten av invigningen kanske Kina får kalla fötter och inser att de måste starta en dialog med Tibet. Det kära Gunilla är avsevärt viktigare än ett eventuellt eko i Europa.

Tibet en nation som våldtagits av Kina

Vi kan jämföra Tibet med många andra nationer i Europa som av aggressiva angripande imperialistiska grannar tvingats att underkasta sig och åtminstone tillfälligt ge upp sin suveränitet helt eller delvis. Finland förlorade på detta sätt Karelen till Ryssland under Finska Vinterkriget. Dåvarande Nationernas Förbund uteslöt Ryssland från NF. Finland har ännu inte fått tillbaka sina landsdelar som har tagits över av ryssarna men man ska aldrig säga aldrig. Finska besökare som återvänder kan se sina gamla hus förfallna och en kultur i spillror. Ett fritt Karelen skulle antagligen blomstra. Ett annekterat Karelen förtvinar. Baltikum införlivades med Sovjetunionen efter andra världskriget. Men Estland, Lettland och Litauen har med Sovjetunionens fall återfått sina suveräniteter. Vi ser samma mönster i Balkan där efter Jugoslaviens fall den ena regionen efter den andra har kämpat sig till sin självständighet.
Att världen 1950 såg på hur Kina kränkte Tibet och våldtog detta fredliga folk utan att lyfta ett finger är en stor skam. Förenta Nationerna förhöll sig passiva. Inskränkta av Ryssarnas veto. Idag säger Dalai Lama att han inte kräver suveränitet för Tibet men önskar självstyre och dialog med Kina. Hitintills har kineserna svarat med gevärskulor och batonger. Att inom Kina hålla ihop alla dessa olika kinesiska regioner med ett hårt förtryck är antagligen och förhoppningsvis dömt att misslyckas. Tibets självständighetssträvande utgör därför ett större hot mot Kina än man kanske först anar. Det kokar säkert också på andra håll. De kinesiska folken är präglade att underkasta sig av en mångtusenårig kultur av dynastier. Men nu kommer nya tider. Frågan är inte om, utan när de kinsesiska folken reser sig och gör revolution mot den diktatur de nu lever under.

EU och Irakkriget

Vart tog fredsprojektet vägen? Eu har inlett en ny fas och bildat sin första insatsstyrka med rätt att gå till angrepp. Det som börjat smått kan sluta i en armé. Och det är troligtvis slutet för EU som fredsprojekt. 

Ja egentligen förlorade EU oskulden då England, Spanien och Danmark mfl länder, valde att ansluta sig till USA och gå in i Irak i mars 2003. Det som kom att kallas Irakkriget. Vad föranledde då det oprovocerade angreppet från USA och dess allierade på Irak?

Det är inte så enkelt som 11 september och obefogade anklagelser om massförstörelsevapen. Kriget kan sägas ha flera delar och började med Gulfkriget eller det så kallade "Kuwaitkriget" 1991.

Ja andra menar att det kanske har sina rötter i Iran-Irakkriget eller ännu tidigare, det brittiska väldets inblandning i upplösningen av det Osmanska riket och bildandet av Irak 1920. Här lades grunden till ständiga revolter, statskupper och skapandet av "monstret" Saddam Hussein.

Iraks blivande ledare Saddam Hussein, den psykologiskt störda psykopaten och narcissistiska diktatorn som kom att föra krig på alla fronter även inom Irak. De som inte tillhörde Saddam Husseins egen folkgrupp hamnade i onåd och bland annat sunniterna drabbades. Särskilt kurderna i norr förföljdes och utsattes för folkmord.

Nu var det inte för att skydda kurder eller sunniter som USA angrep Irak. Även om många av de förföljda i Irak prisade angreppet på det egna landet och avsättandet av en avskyvärd dikator så har USA senare visat att man snarare ser kurderna som ett problem. USA har också givit Turkiet stöd att intervenera Irak och angripa kurdiska orter i norr.

Komplexiteten i Irakkonflikten beror till stor del på att motsättningarna mellan de olika folkgrupperna nu förvärras. En särskilt utsatt grupp är kurderna. De ställer krav på autonomitet och grundar sina krav på tusenåriga traditioner.

Kurdistan är idag delat på flera länder och ligger i ett av världen oljerikaste områden. I en region med svagt styre är det naturligt att många vill försöka skaffa sig kontroll. Alldeles oavsett Saddam Hussein så var angreppet mot Irak i strid mot folkrätten.

USA och dess allierade varav flera EU-länder gick emot FN och bröt mot Genevekonventionen. USA och EU blev därmed krigsförbrytare.

Skälen till USA's angrepp är helt enkelt skumma eller snarare väldigt tydliga, olja, makt och pengar. Irak var innan kriget en av världens största oljeleverantör. Den som har makt över de krympande oljetillgångarna får naturligtvis stor betydelse för världsekonomin. USA lurade med ett antal

EU-länder i angreppet på Irak mot löfte att de skulle erhålla feta kontrakt då Irak behövde återuppbyggas. "Money talks".

Vi var många som reagerade mot intåget redan då det ägde rum. Men då var opinionen för ett intåg stark samtidigt som det splittrade EU.

Flera stora EU nationer som Tyskland och Frankrike var emot. 

Krigets sympatisörer tycks ha blundat för det orättfärdiga angreppet och ursäktade det med humanitära argument. Nu skulle en diktator som förtryckte det egna folket bort även om det skördar oskyldiga offer.

Krig tycks framkalla en egen slags moral som rättfärdigar övergrepp. Det påminner om den amerikanska generalen som bombade en vietnamesisk by med napalm för att skydda dem (byinvånarna) mot kommunismen.

Skälet till angreppet mot Irak var aldrig humanitärt det var militärt strategiskt och olja. Opinionen mot kriget har nu svängt till och med i USA.

Irakkriget slutade inte i maj 2003. Och det har gjort världen osäkrare. EU är genom flera representantländer medansvarigt för de krigsbrott som har begåtts i Irak. EU som fredsprojekt är därför inte längre trovärdigt. Om EU vill återställa sitt förtroende bör man visa det genom att ta ställning för människorna i Irak inte för USA. EU måste också klargöra sin position gentemot Turkiet och även här ta ställning mot USA och deras kohandel med Turkiet för att få behålla Natoposteringar.

Turkiets imperialistiska historia omfattar redan ett folkmord på armenierna. Judarna fick till slut sitt Israel. Att kurderna kommer att få åtminstone delar av sitt Kurdistan åter är troligt, frågan är bara när. Ett folk kräver sitt land. Vad gör EU åt det i Irak? Och när ska FN återfå sin roll? USA ska ut ur Irak både för sin egen och för världens skull. Annars upprepas tidigare tragedier då amerikanska trupper riskerar bli värre mördare och torterare än den förre diktatorn. Sätt sedan in FN-trupp inte EU trupper.

Börje Peratt

En sagolik galakväll på biograf Saga

Ibland får man vara med om stunder som ger mer än förväntat. Torsdag den 31 februari firade biografen Saga på Kungsgatan i Stockholm med att bjuda in sin trogna biopublik på två föreställningar. Originalversionen av Snövit på engelska och en ny film med Tom Hanks och Julia Roberts , Charlie Wilson's war. Två sevärda filmer. Det som gjorde kvällen än mer lustfylld var att få höra biografdesigner Mats berätta om Stockholmsbiografernas historik. Sedan kom biografmaskinist "Pappa" Christer upp på scenen och levererade anekdoter från sin tid som maskinist på Saga. Man hade också hittat en kvinna som sett premiären av Snövit på Saga 1937. Hon var då fem år och skulle nu åter se filmen som 75 åring. Förutom lite vin, godis, snittar, choklad och röda snövitäpplen så gav inramningen med 30 -tals tidsenligt klädd personal en härlig lyster åt Sagas jubileum.  Tack till SF och alla er som gjorde denna kväll.