There is no I in TEAM

Ibrahimovic var avstängd i den avgörande slutspelsmatchen mot Holland (Råsunda 11 okt 2011) som blev en svensk klassiker och seger med 3-2. Att svenska landslaget nu blommande upp och släppte fram många enskilda prestationer i en kollektiv insats möjliggjordes sannolikt av att Individualisten med stor I inte fanns med.
Missförstå mig inte Zlatan är en fotbollsartist av högsta internationella klass men han kan aldrig bli världen bästa fotbollspelare såvida det inte sker en radikal personlighetsförändring. Skälet är att hans Ego är större än laget. Och detta Ego är i grunden kritisk till alla medspelare som inte lever upp till hans krav. Under sådana förhållande får det en menlig effekt på prestationsförmågan inte bara på medspelarna utan även på Zlatan. Samtidigt är det nästintill en ära att få spela samman med Zlatan.
Denna motsägelsefulla psykologi får till effekt att medspelare litar för mycket på att stjärnan ska avgöra och kliver inte fram till 100%. Då finns ju dessutom risken att man misslyckas och får känna på Zlatans onda öga och kritiska gnäll.
Att Zlatan skulle vara för stor för Sverige är också tveksamt, han var ju för stor för Barcelona, världen bästa klubblag.

Kanske är Zlatan för stor för sig själv och det måste vara mycket tärande. Frustrationen tar bort motivationen och det får Zlatan att säga att han ganska snart kommer att sluta. Några tolkar det som att han vill bort från Milan och hoppas på ett lockande erbjudande från annat håll. Nej jag tror faktiskt att Zlatan har tröttnat. Kanske på sig själv. Det är svårt att ändra sig och jag tror att han försöker. Kanske finns det en möjlighet om han kan komma bort från överkraven och återvänder till killen som hade kul. Med den nya mogna insikten om att medspelarna gör laget kan han då bli en inspirerande och enbart positiv vägledare. Tänk om en sådan utveckling kunde ske. Vilken möjlighet för Zlatan och fotbollen det skulle kunna bli.

VM semifinalerna i damfotboll 2011

Japan som spelar framtidens fotboll är en njutning att se de slog Sverige rättvist med 3-1. Drillofotbollen"med långa bollar på Bengt" är på väg ut. Visst den taktiken kan gå och det ger mål. Och ibland vinner det sämre laget mot det bättre som USA mot Frankrike (3-1). Det trista i just den semifinalen var väl att USA´s 2-1 mål kom till på Whambachs överfall på en fransk försvarare. Istället för fransk frispark blev det USA hörna och 2-1. Vem har sagt att fotboll är rättvist. Men all cred åt den svenske förbundskaptenen Pia Sundhage som lyckats med organisationen och som coachade det amerikanska laget på ett vinnande sätt.

Frankrike spelar liksom Japan framtidens fotboll och det hade varit kul att se dem i final. Nu får Sverige istället försöka försvara sig mot ett tekniskt och välspelande Frankrike. Japanresultatet kan mycket väl upprepa sig. Jag tycker ändå Svenska damerna ska vara stolta. Det tog sig till semi och de slog övertygande USA i gruppspelet.

Japanmatchen finns mycket att lära av. Redan i de första gruppspelsmatcherna kunde vi märka av en viss stirrighet och svårighet att slå passar med adress så fort laget hamnade under press. Här kan man inte lasta förbundskaptenen Dennerby. Hans spelidé syntes direkt. Ett tillslag och tålamod. Spela runt, hitta de enkla passen, slå djupbollar när du känner dig säker men framförallt kladda inte med bollen. Vi är överlägsna fysiskt så sätt till i närkamperna.
När damerna spelade efter denna taktik såg det riktigt bra ut. När de började tjurrusa (Thunebro) och trampa vatten (Forsberg), tappa tålamodet (Sara Larsson) framstod oförmågan.
Att flera än Jessica Landström har problem med bollmottagningen innebär inget annat än att det krävs oerhört mycket mer träning och mer kvalificerade tränare för att lyfta tekniken till den nivå som spelare i många andra lag i VM uppvisat (Colombia, Nordkorea, Frankrike, Japan m fl).

Jag tycker ändå tjejerna ska vara stolta. De har fortfarande mycket att lära och träna. Och jag tror att de har inspirerat och lyft fotbollen i Sverige till en ny högre nivå. Måtte nu Svenska Fotbollförbundet ta denna framgång och satsa rejält inför OS. Allt annat vore ett svek mot tjejerna.
Lär av de som spelar framtidens fotboll. Damfotboll kan med det spel som Japan och Frankrike presterar bli lika njutbar som den Barcelona står för.

Chansen i bronsmatchen mot Frankrike är att deras duktiga tekniker inte är lika disciplinerade som japanskorna. Dribblar gärna en gång för mycket och kladdar med bollen. Det sänker deras speltempo. Farligheten ligger i att de har många goda målskyttar och drar från höften. Lördagens semi kan bli rena vilda västern. Då gäller det att vår målvakt är på plats.

Om svenskorna bestämmer sig för att inte peta bollen en gång till utan bibehålla lugnet och det metodiska, med direkta säkra pass, och fortsätta skjuta bra ökar deras chans på lördag. Hoppas Jakobsson får börja från start denna gång. Det måste vara ett mittfält som hinner med de snabba fransyskorna.

Finalen på söndag står således mellan framtidens fotboll Japan och det traditionella USA. Wambach, skoningslös då hon angriper motståndare faller som ett löv då någon petar på henne avgör väl med en nick som vanligt. Men hoppet står till Japan.

Landström-Colombia 1-0

Så har då Svenska damerna inlett fotbolls-VM med att köra över ett ungt och tekniskt Colombia. Lotta Schellin var outtröttlig och gjorde ett fantastiskt bra arbete. Man spelade sig fram till många feta chanser men uppvisade en påfallande oförmåga att avsluta. När Jessica Landström gjorde 1-0 hade hon redan missat öppet mål. Vi har sett sådana målmissar förut så det är ju inte så märkligt. En liten felträff och bollen går över istället för in i mål. I sin frustration över detta manglar Landström sedan Colombias högerback på ett sätt som i min regelbok är ett rött kort. Hon fick inte ens varning. Med Landström utvisad hade hon inte varit på plats för att peta in 1-0 målet och vi vet inte hur det hade slutat.

Jessica Landström blev sedan utbytt mot en ung anfallare. Denna avbytare kom in utvilad och fräsch men orkade inte springa efter en långsamt rullande boll mot hörnflaggan. Hon fick chansen men i mina ögon tog hon den inte och hon visade sedan inte upp kvaliteter som kommer i närheten av Landströms.
Alla de som anser att Landström inte ska börja igen (som straff för missen) och vill ersätta henne med Jakobsson eller någon annan missar det faktum att Landström jobbade hårt, var på rätt ställe och slutligen också fick in den. Således kan jag inte se något alternativ. Dagen då det funkar gör Landström fler mål.
Mest påfallande var annars oförmågan att ta emot bollen och limma den vid fötterna och alla felpass. Här kom så småningom colombianerna in och visade prov på något som kan bli stort då de vuxit till sig.

Bortvallade svenskar

Svenska vallateamet sa två veckor innan VM i skidor 2011, att de var lika bra på att valla som något av de andra teamen. "Faan trot" då man såg Rickardsson bli omgliden av hela klungan under dubbeljakten. Samtliga svenska åkare hade sämre glid. Tjejerna i gårdagens 10 km klassiskt och herrarna i dagens 15 km såg ut som de trampade luft uppför och hade inget bra glid nedför. Så hur kan man misslyckas så kapitalt. "Vi använder vanlig burkvalla" hörde jag nån säga. Tror inte att norrmännen gjorde det och vad finnarna använder som plötsligt till VM har blivit flera klasser bättre vill jag inte ens spekulera i. Jag brukar reta med att finsk Sisu nu mer är översatt till EPO.

Såg just att vallachefen ber om ursäkt för att ha missat vallningen. Inser också vilken vanmakt som måste ha drabbat vallateamet då man inte fick till det..
"Poromaa säger att vallarna stressade in i det sista på tisdagsmorgonen." Det är ändå ett uttalande som vittnar om att andra vallateam visste och kunde mer. All tänkbara valla för alla tänkbara och förväntade snösorter och temperaturer borde vara utprovade långt i förväg sedan ska bara receptet för aktuell situation läggas på. Det är inget man prövar och experimenterar med i skarpt läge. Men visst "Shit happens" och man har uppenbarligen inte haft erfarenhet från alla snösorter. Samerna har visst hundratalet olika beteckningar för snö. Så teamet har lärt sig något nytt som säkert kan komma till nytta framöver. Trist bara för dem som kämpat och tränat så länge och aldrig fick chansen.

Iskall svensk melodifestival

Vad händer om du ersätter känsla med självsäkerhet, det mänskliga med det tekniska och det musikaliska med hysterisk koreografi. Plötsligt har vi fått en iskall melodifestival 2011. Bristen på känsla förstärks av en olustig psykopatliknande förhörspresentation som avser att vara rolig men bara blir pinsam.
I jakten på nyskapande har SVT manövrerat sig bort från publiken. Det är rent av obehagligt och endast nyfikenheten på om det kommer att hända något annorlunda håller en kvar. Men hitintills har den ena talangfulla sångaren efter den andre malts igenom samma ytliga, kärlekslösa, musikstrimlande kvarn. Tradigt, trist, iskallt.
Det cyniska sms mjölkandet på röster i oändliga delomröstningar måste vara ett slags utnötningsrekord i sig. Vem vann? Vem bryr sig?